Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rymmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ffH&l farmor», inföll Jot^an och steg fram i ljusskenet, «det
låter som om farmor skulle tro att jag är gamle herrns spökelse
— nej, farmor, så dålig jag ser ut, så lefver jag likväl.»
«Det är således du, olyckliga barnP» sade den gamla. «Ar det
du, som hemsöker din gamla farmor; nåväl, Johan, tag hvad jag
eger, tag också mitt lif — krossa mitt gamla hufvud, om du ej
är mätt på. brott.»
Ynglingen smålog bittert. «Låt mig gå in — jag fryser»,
svarade han endast och trängde sig förbi gumman genom dörren.
«Farmor!» böljade han sedan de kommit in i rummet, «farmorI —
också ni dömmer så der — kommer ni väl ihåg då jag var ett
litet barn, då min far ännu lefde P»
•Ja, det mins jag väl», suckade gumman.
«Kommer ni ihåg», återtog ynglingen, våldsamt kämpande
med sig sjelf, catt ni sedan — sedan en gång när jag begärde
er hjelp, svarade: han är en tjuf — jag känner honom icke.»
•Ja, jag mins», sade gumman Lind och satte sig
öfverväl-digad af fasa, «ja, Johan, utkräf hämnd och* fullborda.»
Men ynglingen knäppte händerna tillsammans framfor sig,
liksom till en bön. «Hämnd, säger ni», började han, ((hvarför
skulle jag hämnas — jag var brottslig, deri hade ni rätt — men
ni försköt brottslingen — deri hade ni orätt; — förlåt mig den
sorg jag liar gjort er, farmor — och jag förlåter er eder hårdhet.»
Det syntes som den gamla qvinnans fordna kraft återkommit;
denna uppenbarelse hade på en gång spänt hela hennes själ till
verksamhet. «Ja, jag förlåter dig, Johan», sade hon och höjde sin
hand välsignande, «men dermed är du ringa hulpen, stackars barn.
O! att jag skulle bli stammoder för en brottsling, som vanhedrar
sin faders namn, o! du gamle ärlige Lind, om du vetat att vårt
barnbarn skulle en gång glömma Gud och sig sjelf, så hade
du förbannat den stund ditt barn föddes — men du välsignade
vår son, liksom jag välsignade denne, som nu, höljd i trasor, står
framfor mig. — Arma barn, arma barn, hvarför skulle du födas P»
«Farmor, lugna er något», sade ynglingen och fattade hennes
hand, «jag vill bli bättre. — Vet ni inte att den, som kom på
elfte timman, äfven kom in i sin Herras glädje, vet ni inte, att
allt kan försonas P»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
