Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rymmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<rJo — jag vet», suckade den gamla och latade ned hnfvudet,
«men jag hoppas det icke.»
«Ni känner ej mitt brott, farmor», återtog ynglingen, «vet ni
hur det var? — Jag var vän med en annan gosse, som liksom
jag tjenade hos patron Fänger — vi voro femton år bägge två;
då sjuknade han i nervfeber och låg hemma hos modren, som
ingenting egde och som sjelf låg sjuk — han tillfrisknade dock
och jag besökte honom; då låg han der blek ooh aftärd och sade:
«Johan! Johan I skaffa mig mat, jag äter upp fingrarne på mig
eljest — bed patron om penningar i förskott.» Jag gjorde som
han bad, men patron afslog alla mina böner: jag kom med detta
sorgebud till min vän och han föll i förtviflan — «jag dör af
hunger, skaffa mig mati» — Ack, farmor, det der grep mig om
hjertat och jag gick derifrån alldeles förvillad i mitt sinne. —
«Han skall ha mat», sade jag vid mig sjelf, «han måste ha mat.»
Jag gick bort och sålde min helgdagsrook — men det blef ej
mycket och jag måste underhålla både honom och modren.
»Farmor kan säga att det ej angick mig; men hvarenda
stackare angick mig, ty jag var en arm menniska sjelf och visste väl
hvad fattigdomen ville säga. Nåväl, det räckte ej länge; ärnra en
gång bad jag patron om hjelp åt Lars, som alltid varit så flitig
och så trogen — men han svarade blott: «Lars har på skillingen
fått sitt och han får ej mera, utan arbete; han ligger der hemma
blott och latar sig.
«Då kände jag liksom en pil gå genom mitt hjerta, och onda
tankar stodo upp i min själ, och så gick jag om natten in i
visthuset och tog mat, och tänkte: du vill ej hjelpa den fattige, men
du skall. Ja, farmor, jag tyckte till och med att det var rätt.»
aDet är fasligt)), suckade madam Lind, som med
uppmärksamhet afhört honom.
aJag bar matvarorna till Lars. Ack, farmor, han åt med så
god smak, att jag riktigt satt och gladde mig i mitt sinne som
om jag gjort en god gerning — så kan hin onde förleda en
menniska.»
«Ja, barn», suckade gumman, «djefvulen kan förgylla opp
synden.»
((Emellertid, farmor, hade jag fattat hat for patron, som
ingen barmhertighet hade, utan trodde att han gjort nog, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
