Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rymmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Farmor, ni vill d& att jag af brist på kläder skall störtas i
förderfvet?» frågade Johan och fattade den gamlas hand och
betraktade henne med frågande blfckar. Gumman slog ned ögonén,
hon blygdes för sin svaghe$, för sin envishet; men Linds kläder
voro för henne någonting heligt, som hon ej kunde, utan att
bäfva, använda till något.
<(Ni svarar intet, farmor», återtog ynglingen och reste sig upp.
«Farväl, farmor, farväl för sista gången. — Gud välsigne er och
upplyse sitt ansigte öfver er och vare eder nådig — Gud låte er
aldrig rätt förstå huru grymt ni .handlar i detta ögonblibk, huru
barnsligt grymt ni nappar vingarne af en fjäril, som vill flyga.
Farväl, farmor — måtte ni ej ångra er och sedan förgäfves söka
rädda mig,»
Sonsonen kysste gummans hand, och hon kände att det
droppade varma tårar på den. »Farväl, farmor», sade han doft och
gick mot dörren. Då var det liksom den gamla vaknat ur en
dröm. »Vänta, Johan», sade hon, «hur var det? Du vill ha
farfars kläder — är du nöjd med hvardagskläderna?»
»Ja, farmor, hvilka som helst.»
»Kära barn, om jag ger dig dem, så vanära dem ej med
onda tankar. Under västen, som du får, har ett rent hjerta
klappat; min gosse, låt ej onda tankar nu komma derinnanför. Ja,
barn, du skall få farfars kläder, det vet jag att min salig Lind
inte blir ond på mig för, utan ser med välbehag — ja, Johan,
du skall få farfars kläder.»
Då återvände ynglingeu till sin gamla vän och tog henne
om halsen och gret som ett barn, — isbarken kring haps hjerta
hade brustit. «Gud välsigne er, farmor — jag skall bli en
redlig menniska, liksom farfar.»
»Ja, Gud låte dig bli det», sade gumman och klappade
honom på hufvudet; »men det är lättare att lofva, än att hålla.»
Nu voro de åter lugna och tillfreds, och man uppgjorde
planen för den unge brottslingens räddning. Gumman Lind hade en
liten handkammare på andra sidan korridoren, der skulle Johan
bo, under det att hon ändrade sin salig Linds kläder, så att de
skulle passa den unge.
Det var en hel mängd små konstgrepp den gamla måste
an-våtoä*’förmatt* döifa -ein farliga gäst och sått ovnnliga arbete y men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
