Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rymmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det måste så vara — och hvarje afton» sedaii alla gått till hvila,
kom Johan in till sin farmor och de uppgjorde planer for
framtiden,
«När du är omklädd, kan du fritt komma hit och helsa på
mig under ditt nja namn, och, med Guds hjelp, något kan väl
göras», yttrade gumman ofta. ^Emellertid får du ej låtsa som du
kände mig, utan blott händelsevis heisa på mig i förbifarten, lik*
aom andra vandringsmän; vi få se hvad jag kan göra.»
Det började dagas innan deras samtal var slut, och folket
började redan komma i rörelse, (lå gumman gömde sin sonson i
den lilla kammaren. Hon var ingen rysk undersåte och begrep
ej, att det kunde vara en förtjenst att förråda de sina, äfven om
de flydde undan lagarne, och i sanning, då man fordrar en sådan
handling och belönar den, har man. satt statsintresset högre än
alla hjertats och familjens band — det är en mekanisk kraft och
ej en moralisk, som sammanhåller eftt sådant folk.
Ingen på Thorstensholm märkte att gumman Lind hade
främmande; men hon å sin sida var ändå i beständig förskräckelse att
den brottslige skulle upptäckas. Emellertid hade hon framtagit
salig Linds kläder och ändrade dem, så godt hon kunde, så att
de passade åt hans sonson — och åtta dagar derefter var gossen
färdig, att vandra. Gumman hade just varit inne hos honom och
passat kläderna, då hon mötte öfversten, som kom for att helsa
på henne. Hon skyndade att tillsluta dörren till gömstället oeh
inbjöd sin goda huabonde i sitt rum.
«Vet du, Malena, nu har jag funderat öfver, ett halft år»,
sade öfversten, «och, min själ hänger icke ändå Thorsten vid sin
idé, — det tycker jag om, jag hade knappt väntat så mycket
ihålligjhet hos honom; det fler är karakter — hm hm.»
«Nå, hvad gör öfverste Gustaf?» frågade gumman.
«Jo, si Malena, jag tar gunstig herrn med mig ditöfver och
afgör saken; ty, rätt betänkt* så äro menniskans handlingar fria,
och om han gör dumt, aå är det hans ensak.»
«Gud välsigne er för det!» ropade den gamla.
»Apropos, madam Lind, du min kära Malena, jag satt i dag
9ch läste tidningarne oeh tackade Gud å dina vägnar.»
«Hur då, öfverste P»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
