Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rektor Hults
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid dessa ord göt sig en djup purpur öfver Annas ansigte,
ty hon, men också hon ensam, hade anat att herr Tryggs besök
mera gällde henne än schackspelet.
«Han kommer nemligen», fortfor rektorn, «och erbjuder sin
hand åt vår Anna, och han som en hederlig, bottenärlig man har
rättighet att fä ett bestämdt svar af dig, min dotter. Vill du ha
• honom P»
Anna stod en stund stum och liksom förlägen om svar;
ändtligen nalkades hon den gamla friaren, fattade hans hand och
blickade gladt forskande in i hans ögon: «säg mig, farbror Trygg, är
ni nöjd med min innerliga tillgifvenhet, är ni nöjd med en hustru,
som skall göra allt för att glädja er och, med sin vilja, intet som
gör er sorg, är ni nöjd med detta och fordrar ni icke kärlek, så
lofvar jag er att bli er brud.»
«Ja, ja, jag är nöjd med allt», stammade herr Trygg utom sig
af förtjusning.
«Det var ni, farbror Trygg, som höll af mig redan då jag
▼ar barn och jag håller af er igen alltifrån det jag var liten, hos
er har jag ej funnit någon fläck, ni står ännu lika ren och god
infor mig som fordom», sade Anna; «se så, farbror Trygg, det är
afgjordt.»
«Gud välsigne er», sade fadren; men fru Hult dröjde. Hon
hade dock önskat sin dotter en både yngre, vackrare oeh i det
allmänna mera ansedd man än herr Trygg; men då Anna sade:
•Mamma, jag ber om er välsignelse», då brast hon i gråt och
omfamnade sin dotter: «Gud välsigne dig, mitt barn — och ni, kusin,
var en far för henne, låt henne hos er återfinna ett fädernehem.»
«Ja, kusin, det lofvar jag vid Gud, kusin Anna skall vara mig
kärare än lifvet.»
Om aftonen, sedan föräldrarne blifvit ensamme, sade rektorn:
aAnna förundrade mig genom sin bestämdhet, jag hade ej väntat
att hon så tvärt skulle säga ja, om någonsin hon skulle säga det.»
«Jag gissar», yttrade modren, «att Anna förut älskat unga
Willner, som reste till Ostindien; jag tror till och med att der
var en slags kärlekshandel dem emellan, fastän hon aldrig nämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
