Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Farbror i Ostindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Farbror i Ostindien.
Hos alla skogs- och bergsboer lefver en varmare kärlek till
hemmet än hos andra; den susande furuskogen med sin mossiga
grund, det forsande vattenfallet, som hvitt som mjölk störtar ner
mellan de kala berghällarne, hvilka darra under vandrarens fotter,
den ljusgröna björkskogen, som bekransar de blå bergssjöarne, och
denna högtidliga stillhet, denna ensamhet, som blott störes af
skogsdufvans kuttrande och klådrans slag, är oss kärare än
He-speriens trädgårdar, der hvarje träd bär guld och der
smaragd-foglar flyga från ros till lilja och der orangen blommar och bäcken
sorlar mellan blomstertufvor.
I själens gemak hänger en tafla, der vårt kalla, vårt fattiga,
vårt älskade fosterland är måladt i sammandrag; den föra vi med
oss Öfverallt — och då modet svigtar, då kraften aftynar, hemta
vi åter mod och kraft då vi på taflan återse vårt gamla hem, vid
hvilket tusende minnen från folkets och vår egen barndom föstat
sig. Denna tafla är en fotografi som togs då vi voro små, den
är en teckning som lik ett dam ligger på själens spegel, den måste
förnyas, uppfriskas genom beständigt samma intryck, om den skall
bibehålla sig ren och klar; men den kan suddas, dock aldrig
utplånas.
När en nordbo flyttar till andra klimater, under en annan
himmel, trycker sig en ny naturbild ofvanpå den förra, södrens
palmer börja undanskymma furorna, de lena konturerne af en rik
natur blanda sig med de skarpa, som återstå af vår egen — och
slutligen är taflau blott ett virrvar af bilder, ett dubbeltryck, af
hvilket vi ej kunna hemta någon mening, tvenne olika språk äro
blandade i hvarandra.
Då ega vi ej mer denna naturgrund för vår kraft, vi hemta
ingen sådan från vår själs tafla — och missnöjd, svag, utan hem,
utan sammanhang med näturen, blir själen sjuk — och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0079.html
