Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror i Ostindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjukdom kallas hemsjuka — det vill saga en längtan att Aterse de
gamla dragen, som fordom utgjorde vår glädje och v&r kraft.
D& offrar han allt, denne .nordbo, blott for att ännu en g&ng
f& se sitt fademesland — och lyckas det honom att fä skåda
dessa sjöar, dessa skogar och berg, som fornt varit tecknade i
hans själ, framstår på en gång den gamla bilden klar igen, liksom
om x han med ett kemiskt agens bortstrukit den nya och förnyat
den gamla teckningen.
Men kan han icke komma hem, då längtar, då sjuknar han,
dä aftvinar han småningom och skrifver till hemmet och ber:
«skicka mig litet skogsmossa — skicka mig en utsigt af byn der
jag föddes — säg mig, stå rönname qvar vid min faders hus —
och oxeln sedan med sin stolta, mörkgröna krona P»
Man ler åt honom — han som bor under palmernas herrliga
kronor — man förstår honom icke.
Förstå honom rätt, det är smulor af sitt hjertas hem han
begär, han vill laga sin själs utplånade tafla.
Vid nordliga ändan af de östra Oatesbergen, just vid den
sluttning, vid hvars fot floden Kistna slingrar sig fram genom
mangoskogarne och genom de bördiga risfälten, ligger Amypuras
vänliga dal. Det är en af dessa många tvärdalar, som gå in i
Oatesbergen, dessa ställen der naturen ännu lefver i sin första
ungdomskraft och växer öfver hvad tiden skapar och hvad som
menniskorna anse evigt.
De väldiga klipporna, som liksom äro kastade af giganter i
deras strid med gudarne, synas knappt till, ty en rik gräsmatta
af den friskaste och klaraste grönska betäcker dem Öfverallt och
herrliga, djupgröna skogar skugga öfver det hela.
Midt genom dalen slingrar sig en liten å med silfverklart
vatten och letar sig fram mellan väldiga kokosträd, hvilkas rötter
den sköljer med sina rena vågor; det är ett skönt vatten, som
fordom förde guld i sin sand och kanske ännu, fastän man ej
mera söker det.
Långt nere i dalen ligger byn, kanske den mest bizarra
sammansättning man kan skåda. Här en flock hinduhyddor, byggda
af rishalm, lätta byggnader af mattor, blott fastade vid några i
jorden nedslagna stolpar, och strax der bredvid en vacker
byggnad i rent af svenskt manér, med sina höga fönster, sitt tegeltak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
