Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror i Ostindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sina skorstenar; på andra sidan om ån, Öfver hvilken en lätt
bambubrygga springer, ligger ett litet tempel, helgadt åt Bönens
Gud, den milde Geneisch, hvars bild, en yngling med fyra armar
och elefanthufvud, huggen af granit, sitter på sitt altare ännu lika
stel och tung, som han varit under de många sekler han varit
föremål for de trognes tillbedjan — och der innanför åter en
europeisk byggnad, som är belägen straxt vid ån och der
silkes-väfveri arbetar natt och dag.
Hela denna tafla omkransas och beskuggas af pisangs- och
mangoträd, och här och der af en kokospalm, som högt öfver
taken hvälfver sin rika bladkrona.
Här bodde Thomas Willner, bror till komminister Willner i
Stillinge. Han hade, som förut är antydt, för skuld rymt fr&n
Sverige och böljade sin bana i Ostindien på ett engelskt
handelskontor i Madras.
I hans fädernesland utgick allmän efterlysning efter honom
och hans namn belastades med vanära, medan han under österns
brännande sol ansträngde sina krafter, för att en gång kunna
moraliskt, om också ej efter lag tillfyllestgörande, försona det han
brutit — han lyckades, och tid efter annan gingo vexlar till
Sverige, som snart nog betalte både kapitalerna och räntorna, och
han hade kunnat återvända hem om lagarne hade en
försoningsfor-mel, så väl som en för förbannelsen. Men den har ingen; — och
han måste expatricra sig för evigt, för att ej vid ett besök i
hemmet bli ställd i halsjern för ett brott, som han gjort allt att
tillintetgöra och hvars egentliga slutpunkt: rymningen, just skedde
för att söka en möjlighet att göra rätt för sig.
Han kunde således ej få återse sitt fädernesland, och
småningom anfölls han af en tärande hemsjuka, som tryckte ner hans
sinnesspänstighet och stämplade hans utseende med en förtidig
ålderdom.
Då och då skref han till sin bror; men ända till dess bror
Thomas återställt sin fläckade ära, förblefvo brefven obesvarade.
Den gode presten sörjde djupt öfver sin broders bedrägerier och
sårades känbart när han sjelf måste läsa upp efterlysningen; det
var ett sår, som ej lätt läktes, och han erkände på länge ej
Thomas för sin bror.
Ändtligen hade ett vänligare förhållande inträdt, men då voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
