Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
lemna mig frihet — frihet? — Hvarför blef jag bjuden hitP —
Jag har ofta tänkt derpå. Nu förstår jag det.»
Han satt länge i tysta tankar, ändtligen steg han upp och
giok fram och åter på det genljudande stengolfvet. Man har
för-skrifvit mig, som köpmän förskrifva en bal kaffe eller ett kolly
madras-shawlar; ja så är det — det är en affär,’det är klart.
«Hör», började han långsamt, liksom frågan varit att
demonstrera en proposition i Euklides, «när farbror Thomas en gång
faller ifrån, så är Betty ensam, värnlös i den hårda verlden:
farbror Thomas är hemsjuk, han dyrkar sitt fosterland, just derföre
att det förbannat honom — och hans dotter skulle ha en man
förskrifven direkte från Sverige; jag hette Willner, det passade
sig väl — och man förskref mig, man förespeglade mig en
framtid, då min lycka skulle blomstra upp på egen fri grund, som
jag upparbetat med mina egna händer — och jag öfvergaf min
ungdomsvän, min älskade flicka — och denna uppoffrar sig på
det att slägtens afsigter må lyckas — man vill skänka mig en
skön hustru och ett stort arf. — Stackars Betty! du är dömd att
bli min hustru, — och jag skulle bli din man; nej, dertill älskar
jag dig för mycket; när tid blir, så sliter jag slöjan och säger:
Betty, vi äro för goda att låta sammanlänka oss efter uträkning
af någon annan än oss sjelfve. Du kan ej älska mig, jag kan ej
älska dig, så länge det är köpmannaintresse som tvingar oss.»
Han läste om sin systers och Annas bref. «Augusta är
besynnerlig, hon har aldrig älskat, som jag älskade Anna, då hon
kan raljera deröfver; hon gör sjelf anmärkning öfver att hjertat
icke får tala, förr än man förut vet huru mycket man har att
lefva af — att man först måste se åt i plånboken om man får
älska eller bör förblifva kall — och så anser hon orimligt att
jag skulle verkligen älska Anna, henne, min lärares dotter, med
hvilken jag lekt från barndomen. Var det något så underligt eller
omöjligt, min kära Augusta?» frågade han ifrigt, liksom han talat
vid sin syster. «Och jag, som så kallt, så lättsinnigt reste, blott
derföre att jag var enfaldig nog att hoppas allt, och så lemnade
jag Anna der hemma. — Och hon älskade mig varmare än jag
trodde, hon uppoffrade sig för min skull och tog, för att riktigt
visa hvartill hennes alltuppoffrande kärlek var mäktig, en gammal
förtorkad gubbe. Jag skulle vara hennes enda kärlek j»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
