Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riska öga eller, den allvarliga, nästan sorgsna blick, med hvilken
Betty betraktade honom.
«Vi äro verkligen litet tråkiga allihop», sade slutligen farbror
Thomas och tömde sitt glas palmvin; «jag begriper det icke ;—
och äfven du, Betty, ser så sorgsen ut, du är ej glad, min flicka,
och du borde vara v&r goda genius; vi karlar ha s& mycket att
tanka p&, fabriketne, dukame, näsdukame, bref från liemmet och
korrespondensen med vära kommissionärer äro verkligen inga
själs-lyftande ämnen; — men du, som slipper allt det der och ej har
med affarer att göra/ du bör uppmuntra oss, då det kommer
någon knut på- tråden; ser1 du, det göra de små flickorna derute vid
väfstolarne.
«Nej, det är for mycket rasande», sade han slutligen
skrattande och steg upp från bordet, «här sitta vi som tre stenbilder
och se på hvarandra utan att kunna tala ett ord — det är Berndts
skull, han har förstämt oss; muntra upp honom, Betty, spela på
din guitarr för honom och sjung en visa», sade han och gick ut.
Betty gick efter Instrumentet och sjöng, under det att hennes
tankfulla öga’ med stilla vemod betraktade Berndt, som än
rod-aande, än bleknande afhörde sången.
En honnngsfftgel flög så kärlig
bort till en ros i aftonstund,
som stod der trånande och härlig
på ängens ljusa sammetsgrnnd.
En gosse utspändt sina snaror
allt för den flygande smaragd,
som icke kände svekets faror,
förrän han var i bojor lagd.
Men gossen rosen bröt från stenglen
och henne stack i bnren in.
•Här bar dn», sad’ han, «blomsterenglen,
sng honung nn, lillf&glen, min.»
•Nej!» sade f&glen, «icke fingen
jag älska kan den brntna mö —■
vår sköna tid är na förgången:
ty fängslad kärlek måste dö.»
Och snart i gyllne bnren stilla
de begge sofvo uti frid;
C. A. Wetterberghs Samjad* SkrifterT III. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
