Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty död smaragden var, den lilla,
och rosen vissnad l&g bredvid.
Sången tystnade, men Berndt steg upp och gick fram till
Betty. «Dn darrar så på rösten, Betty», sade han, »der hänger
en tår mellan ögonhåren; vet du också, stackars barn, att »fångad
kärlek måste dö?»»
cJagP Nej, Berndt», sade flickan och såg upp; »men tonen
rör mig s& mycket, det är min käraste visa — den stackars
fågeln och den arma blomman, hvarföre skulle de ej i frihet få hålla
af hvarandra?»
»Ja, Betty, hvarföre skola menniskorna inblanda sina
beräkningar och göra kärleken till en handelsaffar?»
»Hvem gör väl det?» frågade flickan och smålog; »du har
blifvit så underlig, Berndt, du skall vara glad som förr, det der
brefvet innehöll väl åtskilligt, men trösta dig; du kommer väl hem
igen till de dina — och då — då äro pappa och jag åter
ensamme», tilläde hon och en fin rodnad spridde sig öfver det sköna
ansigtet.
»Nej, Betty, jag längtar ej hem», försäkrade ynglingen, »och
är ej heller ledsen; den der visan grep mig endast något; lofva
mig blott ett, syster — lofva mig blott ett: gift dig aldrig af
beräkning, låt ej leda ditt hjerta, utan var fri.»
»Kära bror ger mig en rätt vacker lektion», småskrattade
flickan; «hvem har sagt att jag skall bli kär eller förtjust i någon?
Jag måtte väl i det fallet bero af mig sjelf — kära du, det der
är barnsligheter — nu är du verkligen som en romanhjelte —
hvem skulle tvinga mig? — pappa eller du naturligtvis, ty våra
beskedliga Hinduer anse oss för så orena, att de visst ej vilja
befatta sig med våra hjertan,* lika litet som de dricka ur samma
kärl som vi.
«Sålede8 pappa: det är omöjligt, han håller för mycket af
mig — och du har dina tankar i det förlofvade landet Sverige.»
»Förlåt mig, Betty», sade Berndt något flat öfver både sitt
beteende och hennes sätt att upptaga det» »jag menade–––––––––-»
»Berndt, låt mig veta hvad det år som plågar dig», sade
flickan, «åter plötsligen allvarsam; »jag känner på mig att det ej
lyckas att raljera bort ditt elaka lynne; men hvartill skall du då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
