Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punBchen? — han ar dekaterad och lagad af mig sjelf — ha ha
ha, man m&ste roa sig med något — men, apropos, hur är det
med gubben Trygg? han är ju i denna veckan körd på dörren.
«Jag frågade många gånger Fänger hvad han gjorde med den
der figuren, som hela dagen i ända satt med näsan i boken —
men han hade ett stort förtroende till hans ordentlighet.»
«Man säger», rosslade assessorn, «att den der Trygg kommit
i någon slags demelé med sin patron, angående konkursen, och
att Fänger slutligen måste köra bort honom.
«Det är ändå synd om gubben; ty det är hans unga hustru
som retat opp honom till sturskhet — man vet att rektor Hult
aldrig tålt Fänger, utan till och med yttrat, att Fänger är en
dålig karl — sådant är bäst att tiga med, då man ej kan bevisa
det — och dessutom så —»
((Dessutom så kan den pedanten hålla sig vid sin Gicero och
Sallustius», inföll öfverstelöjtnanten, «och ej befatta sig med att
bedömma folk, som är långt öfver honom. Ja, mina herrar, jag är
sjelf ett föremål för hans satir, och derföre har min hustru och
jag uteslutit hela sällskapet på vår bjudningslista.»
crRektor Hult är en ärans man, fastän något egen», invände
prosten, som ej tyckte om att läroståndet angreps — «han har
sina infall ibland och sina egna idéer samt är beklagligtvis
materialist i sina religiösa åsigter, men som lärare är han oklanderlig
— hvilket jag som Inspector scholae måste intyga.»
«Åh ja, deri har bror Himmelinder rätt», sade assessorn, omen
dock är det bäst att inte dömma öfver andras handlingar och att
rent ut säga, att en af våra mest ansedda medborgare är en skurk
— det går för långt, ty det förstör stadens anseende.»
«Gud låte Fänger reda sig», skrattade öfverstelöjtnanten, avi
ha ej råd i vår stad att vara utan ett sådant hus — vårt
sällskapslif skulle bli otrefligt om det ej snart öppnade sina soireer.
Der går ej sparsamt till vid sådana tillfallen, — jag tror att det
är det enda ställe, der jag sett eller smakat stekt vildsvinshufvud
och veritabel sköldpaddsoppa.»
Så bedömde man saken vid spelbordet numro ett, och
ungefar lika vid alla de öfriga; men uppe på golfvet stodo ett par
personer, som också hade sina tankar; det var nemligen magistrats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
