Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sekreteraren Tasselström, en lång, blek och koppärrig person, som
▼ar känd lika mycket för sin goda aptit som för sin magerhet.
«Hör på, löjtnant Svensson», hviskade han till [-öfverste]gjtnan-tens-] {+öfverste]gjtnan-
tens+} adjutant och allt i allom, en ung man med svartstripigt hår
och »som i sin uniform såg ut som om han blifvit afhuggen och
åter hoplimmad på midten. — «Hör på, löjtnant Svensson, man
säger åtskilligt om skeppet Amelie — men inte mina ord efter
mig — häl man säger att kapten Schjelmin borrat det i sank
midt i lugna sjön — det ser nog likt ut, ty patron Fänger är en
dålig karl, det vet hela verlden, en mycket dålig karl, fastän han
ger god mat — hä hä, jag har ofta ätit hos honom — veritabel
surströmming från Vesterbotten — och man bör hålla med den
man äter med, säger ordspråket.»
Löjtnant Svensson intresserade sig ej synnerligen for hela saken.
«Åh jo, vi få se hur det går: jag tror som öfverstelöjtnanten
att han nog reder sig.»
«Jo jo», grinade herr Tasselström, «han reder sig nog — hä
hä, fastän skeppet gick i bottnen, men si kapten han svor, och
besättningen den svor, och den ende, som kanske ej velat svälja,
blef på bottnen, — det var fru Hellmers son, det var en rask
yngling, af de bästa anlag. Rektor Hult berömde honom mycket.
— Stackars gumman Hellmer, ty hon miste troligen mer än sitt
enda barn; hon har nemligen insatt hela sin lilla förmögenhet på
Fängers kontor — och det stiyker troligen med alltihop — det
är ändå rätt beklagligt.»
«Ah inte har Schjelmin dränkt gossen. Herr notarien har
alltför många och svåra suppositioner», yttrade löjtnant Svtnsspn
öppet och utan misstroende. — «Schjelminerna hafva varit mina
skolkamrater, det är mina goda vänner och bröder.»
«Ja ja, jag har ingenting sagt», sade magistratssekreteraren
till hälften i ångest — <gag säger blott att folket säger en hel
hop — hä hä, jag har all aktning för kapten Schjelmin, det är
en hygglig och glad karl, har suttit bredvid honom hos fru Klimp
många gånger — han är rätt intressant och talar om sina
historier på ett hänförande sätt — men jag sade bara att det*var
synd om fru Hellmer.»
«Ja visst är det synd om henne», sade löjtnanten/ «men hvem
kan hindra händelsen att handa, och säkert är det att Schjelmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
