Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Åh det är ej svårt, när herrn i huset blott skaffar bra med
penningar; men min man säger alltid: «heldre äta husmanskost,
än att frossa på orättfånget gods».»
•Ja», yttrade en annan, «jag begriper inte huru fru Fänger
kunde med en sådan stolt glädje agera värdinna vid bordet, när
hon visste huru mån^a fattiga uslingar måste svälta for hennes
splendida bjudningar.»
•Kände någon unga Hellmer?» frågade generalskan Gyllenklo,
som gerna ville afbryta dessa tysta samtal, i hvilka hon ej ville
deltaga. — »Kände någon unga Hellmer, som omkom vid
olyckstillfället, han var ju sin mors enda stöd, den unga mannen?»
«Ja, hennes nåd», yttrade en af fruarne, «jag kände honom
mycket väl, han var en förhoppningsfull yngling och vacker som
en dag; det var obegripligt att han ej räddade sig, ty han kunde
simma och var en yngling, som visst icke var rädd eller dånade
af förskräckelse.»
«Har någon varit hos fru Hellmer?» frågade generalskan
deltagande, «hur bär hon sin smärta?»
«Jo, som det tyckes, med resignation. Ack, hennes’ nåd, det
är en så sannt religiös menniska, att hon han bära allt; och allt
måste hon bära, ty hon har insatt sitt lilla kapital hos Fängers
och mister väl allt. Jag var der i går afton; ack, den goda
gumman hade fått sitta i mörkret af brist på ljus, om ej fru Trygg
burit sådana till henne.»
«Fru Trygg», upprepade generalskan, »hon som sjelf är fattig.
Mina damer, det är en lärdom för oss: låtom oss dra försorg om
den arma gumman, så att hon ej försmäktar; mera kunna vi ej
göra — hennes son kunna vi ej återge henne.»
•Ja, ja, generalskan är blott så god och ställer sig i spetsen»,
sade litet b var.
«Tack, tack! ja, jag skall skicka er en lista i morgon», sade
generalskan. «Jag har också mistat en gosse, jag vet hvad det
vill säga», tilläde hon och tryckte hastigt den fina spetsnäsduken
for ögonen. «Jag vet hvad det vill säga, och dock var min gosse
blott sex år.»
Denna påminnelse, huru enkel och naturlig den än var, väckte
en dyster tystnad i den lilla ringen, som samlat sig kring
generalskan; mer än en af sällskapet kände att der var något varmt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
