Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som steg upp i ögonen och som hotade bryta fram; ty de flesta
voro mödrar, de flesta hade förlorat barn.
Blott på ett enda ansigte kunde man märka liksom ett hån»
löje spela kring munuen, och det var på fru Tasslanders; hon
hade aldrig egt något barn, hon afundades hvarje mor och äfven
hennes smärta att kunna säga, jag har mistat ett barn. Du har
varit rik, tänkte hon då, men jag är dömd att gå ensam och
hvarken älska eller sakna.
Fänger var den mäktigaste mannen i staden, och hans
fallis-sement gjorde således en oerhörd sensation. Det sämre folket,
som under hans lyckas dagar med ödmjukhet och slafviskhet,
mindre af aktning för hans rikedom, än af fruktan, böjt nacken
under hans ok och blott med sakta knot eller en och annan
svordom gifvit sitt hjerta luft, triumferade nu högt; och krogen
Gråll-hvilan, som ligger vid tullen, genljudade af glädje öfver att en
gång ffhin tagit hvad njugg sparat». En försigtig skräddare sade:
«f—n tro honom likväl; I skolen se, gossar, att han nog sätter
opp nacken igen — och då Gud nåde den, som nu kläckt ut ett
ordspråk, den tar väl f—n med hull och hår; ty litet hvar
känner den filuren, som äter och äter, ända till dess han ätit en in
på bara benen.»
«Åh, krukan går så länge till vatten, att hon spricker», sade
en groflemmad smed, som lagt sina senfulla armar i kors öfver
bröstet. «Han var inte litet stor och handterade folk som hundar;
men vänta bara när du får krypa ur ditt granna hus och sälja
karetema och hästarne, och mickel får komma ut bland folk —
hvad det skall bli ett nöje att säga honom sanningen, den
krabaten! Ja, då skola vi ställa oss i hvart gathörn och bocka oss
for honom och säga: Gud bevare nådig patron, nu ser han ut
som en annan fattig menniska.»
«Ha ha ha!» skrattade någon 1 högen.
ffOch hvad få nu alla de fattige stackare, som insatt sin
sparpenning på den skälmens kontor P Intet en vkten, intet så
mycket som jag lägger på min hand», sade smeden och strök med
fingret öfver sin magra och sönderspruckna flathand; «så går det
när sparfvar ge sig in i tranedans; då den fattige lemnar gods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
