Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
fångar? Äro då de fattige ett annat slägte, efter du e& hårdt
pröfvar dem? Äro vi ej alla bröder infor dig, Herre i himlen?»
Han teg några ögonblick.
«Mor, jag kan ingenting betala till madam Lind; behåller
hon flickan, så ar det af barmhertighet. Herre Gud, rör hennes
hjerta 1 Hör du väl hvad en sådan stackare som jag ber din om»,
tilläde han och föll på knä vid stolen och knäppte sina grofva
händer tillsammans, ija, min Gud, jag är en stackars usling, som
inte är värd att du ser ned på mig, men jag är far åt ett barn,
som jag vill 8tt du skall rädda — far och mor kan det inte_—
var du min lilltultas far.
«Se så, mor, vi få se huru det der tog», yttrade mannen
efter några ögonblicks tystnad och steg upp. «Vår Herre hjelper
oss nog och lilltultan också; men Gud nåde den Fänger.»
I fru Hellmers lilla kammare se vi en annan scen; den goda
gumman sitter till hälften tillbakalutad i en tarflig soffa, hennes
händer ligga sammanknäppta i hennes sköte, det gamla ärliga
ansigtet belyses svagt af ett enda ljus, men man ser dock att
ögonen äro röda af gråt. Vid bordet sitter ett ungt fruntimmer och
läser högt. Det är fru Trygg, som hvaije afton går in till den
arma gumman för att, så godt hon kan, trösta henne och gjuta
frid och ro i hennes oroliga hjerta. Och hon läser: «Då han nu
kom in till stadsporten, si, då bars der ut en död, sin moders
enda son, och hon var enka, och en stor hop folk af staden gingo
med henne.»
«Ingen mera än en», suckade den gamla, «går med mig, och
det är du, Anna; ingen af staden går med en sörjande moder;
men fortfar, barn.»
«Då Herren», läste Anna, »såg henne, varkunnade han sig
öfver henne, och sade till henne: gråt icke. Och han gick till och
tog på båren, och de som buro stannade. Då sade han: unge
man, statt uppl Och den döde satte sig upp och begynte tala.
Och han gaf honom åt hans moder.»
«Ja ja, barn, det skall han», sade den gamla och vände sina
bedjande ögon uppåt mot höjden, «det skall han med Guds
hjelp snart, ty jag har ej långt igen; och då jag kommer
ditupp, då kommer han, som väckt min gosse till evigt lif, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
