Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lif åt den rike — då blir han uppäten, lifslefvade uppäten,
och kom sedan och begär lagens hjelp; de små tjufvarne hänger
man, men de stora gå lösa.
«Mins ni väl Johan Lind, stackars pojke! Han knep några
styfver från den snålvargen, och vipps kom lagen och gjorde sitt
till, så att pojkstackarn blef en stortjuf; ty man är ej nöjd med
att ha blott nybegynnare, och derför gör man allt hvad i verlden
står till att fä dem »komplekta», som Fänger alltid sade: «allt
skall vara komplekt», sa’ han om vagnen.»
«Ja, det är fasligt», mumlade man bland mängden, «det är
ovärdigt — vore inte fönsterna kreditorernes, så skulle de resa.»
“Nej, go’ vänner!» yttrade skräddaren, «om jag inte bedrar
mig, så är det skälmstycke alltihop, och rätt som det är har
gunstig herrn ett hejdundrande kalas med pukor och trumpeter,
ooh de förnäme lefva der uppe i sus och dus, och vi andre f&
stå ute på gatan och frysa ooh se på, och akta benen då de
förnäme komma i sina präktiga vagnar, om vi inte få deltaga i
kalaset, vi också, och få en pisksmäll af kuskarne eller en örfil af
livrébetjeningen; — sådan är fattig mans lott.»
Vi vilja på några ögonblick gå in till ett par menniskor,
hvilkas öde genom samma katastrof fått en sorglig vändning.
Den första är arbetskarlen Glans, hvars hela arf blifvit insatt
på patron Fängers kontor. Vår vän, Glans, sitter framfor den
nära utbrunna spisbrasan och stirrar i kolhögen.
«Jag säger dig, mor, nu skall jag supa ihjäl mig, och det
innan kort, åt h—vete skall det ändå — de der penningarne,
mor, hade ingen välsignelse med sig; och jag, mitt eländiga nöt,
som trodde att vi skulle bli lyckliga — jo, vackert! Jag har
blifvit ett större svin än förut, och när jag kommer en gång
fram till vår Herre, så — lika godt, mor, det är slut med mig
och med oss — men det är detsamma. Men lilltultan! Herre
Gud, min fader, skall hon också bli en usling, liksom far och
mor och bror — är det rätt det? Hvad ondt har hon gjortP»
tilläde han med dämpad röst, »hvad ondt har den fattiges barn
gjort, att de skola bli förtappade varelser? Hvad ondt ha de
gjort, dessa stackars kräk, som af usla föräldrar uppfostras till
elände, som, långt innan de känna hvad godt och ondt är,
växa upp bland stackare, för att slutligen sianiia som lifstids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
