Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh, se lilla Augusta; hoa ser inte sjuk ut, minsann, så röd
som en pion. Åh, bevars, tackar ödmjukast, förlåt att jag sitter
så här — tackar, jag dricker alltid så har. Nft, lilla Augusta,
hon är så frisk och vacker och så rödblommig se’n.»
«Åh ja, hon har stekt sig for spiseln nu», sade pastorskan.
«Ja, kan väl vara, men lilla Augusta är mycket rödblommig
af sig, hon heter också rosen i prestgården. — Åh ja», tilläde
hon suckande, <ri dag röd, i morgon död. Ack, Herre Gud, herr-^
skapet har väl hört händelsen med unga Hellmer P»
«Hvad? hvilken händelse?» ropade pastorskan och Augusta
på en gång.
«Ack, jo, att han har drunknat midt i hafvet.»
«Min Gud! hvad säger mamsell?» sade pastorskan, 8om såg
hur Augusta i hast skiftade färg och blef dödsblek.
<rJo, jag s^ger precist sanningen, att Fängers skepp Amelie
förgåtts i en gruflig storm och att herr Hellmer omkom i hafvets
djup. Det var allt synd om den unge karlen; men så sade jag
också många gånger till hans mor: fru Hellmer håller för mycket
af det barnet, frun får aldrig behålla honom; ja, det sade jag
många gånger, men nu har det slagit in.»
Augustas ansigte hade i hast fått ett helt annat uttryck än
förut; en dödlik stillhet rådde i de sköna dragen. Ändtligen
reste hon sig upp med ansträngning och gick ut, med stadiga
steg, fastän hon kände 9ig nära att falla i vanmakt.
Mamsell Baraklander såg med sluga ögon efter flickan. Hon
hade bemärkt huru djupt underrättelsen grep henne, ooh som
mamsellen ännu aldrig känt större vänskap för någon
medmen-niska, än att det var henne likgiltigt om hon lefde eller dog,
slöt hon att unga Hellmer och Augusta voro förlofvade. «Kanske
jag var oförsigtig», sade hon till pastorskan, «kanske Augusta och
unga Hellmer . ?»
ffNej, bevars», skyndade modren att försäkra, «men vi höllo
alla hjertligt af den unge mannen.»
«Åh ja, visst var han hygglig; också lär hans mor söija
alldeles ofantligt», sade mamsellen; «och fast det är oförnuftigt att
sörja och inte vara nöjd med Guds behag, så kan man inte undra
på hans mor ändå så mycket; eljest var hon, utan att förtala
na-gon, alltför svag för honom; men han var också enda barnet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
