Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtroenden.
Stefanie hade skyndat att komma, och efter en stund inträdde
hoa i Augustas kammare. Hon var som vanligt smakfullt och
till och med praktfullt klädd. Hennes smärta, väl växta gestalt
höljdes af en nätt sidendrägt, som klädde henne väl, och p& det
bruna håret sväfvade en lätt sommarhatt; men den unga fruns
anlete uttryckte också som vanligt någonting, som liknade
missnöje och som man i allmänhet — och framför andra Augusta — ansåg
för stolthet. Det var så också i sannii)g, men ej af det vanliga
slaget, af det hvardagliga, som springer upp från ljudet af ett
klingande namn eller från medvetande af rikedom.
Stefanie egde numera begge delame, men intet af detta hade
gjort henne stoltare än förut; ty hon var fullt ut lika stolt, då
hon var en fattig komministerdotter, som sedan hon blifvit en
»henues nåd» på Thorstensholm.
Var der någon, som tyckte att detta sednare gjorde till
saken, så var det, om vi skola bekänna det, pastorskan och ingen
annan, fastän hennes känsla icke egentligen var högmod, utan
snarare modersfröjden, som lekte med namnet ooh godset, som
barnafröjden leker med en docka eller en skallra.
«Det var väl du kom», sade pastorskan; «vi veta knappt hvad
som går åt Augusta; du vet väl olyckanP»
«Ja, mamma, jag vet», sade Stefanie, «och jag gissade att
det skulle gå så här. — Söta Augusta, huru är det med dig?»
«Bra, Stefanie, bra, mycket bra», svarade Augusta, som i sin
ordning var för stolt att inför sin syster visa sig svag; «bra,
Stefanie; underrättelsen kom blott något plötsligt.»
»Pappa och mamma!» sade Stefanie, «jag vill gerna tala vid
Augusta ensam.» Föräldrarne gingo.
«Det är således bra, Augusta P» började Stefanie och lutade
sig ned till sin syster. .«Nej, Augusta, ljug icke för mig — det är
slut med dig, med din lefnadsglädje; säg ut, Augusta, du är ju
min syster; tror du inte att jag djupt känner din förlustP — likså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
