Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt som du kanske. Ack, Augusta, jag vet hvad en flyktad
dröm vill saga, hvad det är att vakna.»
Augusta betraktade sin stolta syster med en blandning af
förundran, kärlek och sorg.
«Och du föraktade s&ledes ej honom P» frågade hon.
«Nej, Augusta 1 jag blott fruktade att du skulle fästa dig vid
honom och att du skulle drömma om en lycka, som kanske aldrig
skulle bli din.»
«Du höll således af Gustaf, Stefanie; du hade gerna sett att
han älskat din syster ?»
«Ja, Augusta.»
«Gud välsigne dig för det ordet!» ropade den söijande flickan
och slog sina armar omkring systerns hals, «Gud välsigne dig!
Nu kan jag gråta; det blir bättre med mig.»
Augusta lutade sig mot Stefanies Axel och gret tyst ooh
länge. Hon hörde dock att Stefanie sade: astackars Augusta,
stackars jag!»
Augusta såg upp ooh blickade Stefanie in i djupet af de
mörka ögonen; de voro fuktiga af några sparsamma tårar.
«Stackars Augusta», sade hon, »deri har du rätt; men stackars
Stefanie, hvarför säger du såP»
I Stefanies lynne låg, som hos alla stolta karakterer, en hög
grad af sjelfbeherrskningsförmåga; men äfven denna kraft kan
kufvas af ett våld, och detta ögonblick hade kommit den att
svika.
När Augusta då med sina ärliga barnaögon blickade in i
hennes själ, och frågade: ^hvarföre säger du stackars StefanieP»
då kunde hon ej längre dölja det som rörde sig på djupet
derinne, ty liksom Moses trollstaf öppnar kärleken en källa i öknen.
Stefanie lutade sig mot Augusta. Der suto systrarne länge i tyst
omarmning. Augusta lekte med Stefanies mörka lockar; det var
första gången på flera år, systrarne sutit tillsammans i fullt
förtroende.
Ändtligen bröt Stefanie tystnaden. «Du är.lycklig du, som
vet att ’Gustaf är hos Gud», sade hon, «du kan sj>rja, du kan
minnas, du kan älska och dö. Aok, den som finge älska och döl»
«Ja, Gudi lof, Gustaf är hos Gud», suckade Augusta, «jag
kan älska ooh dö; men duP»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
