- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
153

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag mins nog», anmärkte mamsellen, »huru fcllt gick ho*
nom emot, och att han sjelf sade upp och flyttade.»

«Åh ja, det var nödvändigt, om han inte skulle gjort Adolf
till ett obändigt vilddjur; ty s&dant retar barnets sinne, och sedan
låter det ej mera böja sig.

«Sedan — &h ja, sedan kommo vi ur askan i elden, ty
gossen fick gå hos den der plumphuggaren magister Jonsson; gossen
klagade visst inte, men min herr magister behagade låta gossen
på egen hand leka med de öfrige pojkarne; man kan väl begripa
huru hans seder skulle blifva. Magistern var bjuden hit gudbevars,
men han behandlade oss så sans fagons, att det inte kunde
märkas, hvilken som gaf eller som fick femtio riksdaler i månaden.»

«Det kan inte förundra någon», inföll mamsell Skarpmesser,
«ty Jonsson är bondson, och bondfasonerna gå ej ur slägten, förr
än hos barnbarns barn.»

«Åh, det kan man väl inte säga; ty på somliga tar
bildningen ganska fort», anmärkte patronessan, hvars far hade börjat som
dräng och hvars mor varit piga. «Gudskelof likväl, att*jag
slutligen träffade och lärde känna magister Skalman, det är en
verkligen ädel och god menniska, och så tacksam se’n.

ftSkarpmesser kan aldrig tro huru rörd han var, när han fått
rakasken; tårarne stodo honom i ögonen nära nog, då han kysste
mig på handen och tackade för den vackra skänken. Den var också
ej att skämmas för; bara asken vägde tolf lod, en stor och stark
pjes med ett stort A. S. graveradt på locket, det betyder
Athana-sius Skalman.»

I detta ögonblick steg Adolf inom dörren, och de begge
fruntimren tyBtnade på en gång.

«Mamma», sade gossen, «den otäcke bokhållaren 1 Jag begärde
bara en ny ref och ett par nya krokar, men han sade nej. Mamma
får lof att skaffa mig en ny metref; ty när jag var ute för en
9tund sedan, så nappade en stor, stor fisk, hvad det var för en,
och slet af refven, så att jag blef af med hela härligheten.»

«Och du går der nere vid ån och metar, i sällskap med alla
de andra stadens barn; passar det sig för dig att stå ihop med
tiggarungarne och’ höra deras fina talesätt? De kunna behöfva
det», tilläde patronessan; «ty i många af de der kojorna är kanske
den fisken, pojken metar, hela middagsmålet för de öfriga; men,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free