Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Adolf, Adolf, du skall vara höflig mot Skarpmesser, annars
blir mamma ledsen», yttrade modren. «Skarpmesser har rätt, du
lär dig inga seder hland det der packet, det kommer nog en tid,
då du sannar mina ord, då dina närvarande kamrater äro drängar
och vandrande gesäller. Du skall vara höflig mot Skarpmesser
och hellre tacka henne än snäsa henne.»
«Tackal Nej, mamma, det låter jag bli», sade Adolf; «mamma
och Skarpmesser pina ihjäl mig nfed sitt innerliga kex — vore
det något» sade ni något som det vore reson med, eller då jag
bure mig illa åt, så tålde jag det; så gjorde magister Jonsson.
Det var reson med den karlen, och rädd var jag för honom, men
höll af honom gjorde jag. Men mamma och Skarpmesser hänga
sig blott vid småplock, elände, som inte är värdt att tala om:
•stryk luggen ur pannan, lilla Adolf; se så, litet mera, min gosse.
Du skall bocka dig djupare, då du helsar på assessor Melon.
Söta Adolf, drag ned västen. 8å skall du inte säga — hvem
säger byxor, AdolfP De kallas pantalonger.» Och så gå mamma
och Skarpmesser på från morgon till qväll, vecka ut och vecka in,
år ut och år in. Tror mamma, att jag kan stå ut p& det viset?»
«Men», böljade modren, sedan det långa försvarstalet var slu*
tadt, «men, du ser att herrarne icke bära sig åt som du, de hafva
lärt goda seder; och om de vilja ha något anseende i verlden,
måste de bära sig åt på annat sätt än magister Jonsson. Han*
satt att vara kan gå an för en skolfux, som han är; jemför blott,
käre Adolf, löjtnant Oyllensting och den der lunsen Jonsson, som
talar vid ett bättre fruntimmer, utan att på en hel qväll säga
en enda artighet, och sätt bredvid honom magister Skalman med
hans blygsamma och artiga väsende.»
«Ja, mamma, men Jonsson är en bra karl, och Skalman är
en kruka.»
«I Guds namn, gostfe! kruka? Hvadaär det for ett ord? Och
att kalla din lärare för kruka, passar det sig?»
«Passar sig? Jo, mamma, det passar galant», yttrade Adolf
skrattande; «men», tilläde han allvarsamt, «om mamma och
Skarpmesser finge råda, så skulle jag bli en riktig flickunge, en
morsgris, som skulle sitta uppspetad precist som on modedocka i ett
bodfönster och vara så beskedlig och pjåkig, som en. mamsell.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
