Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Käre, välsignade Adolf!» yttrade modren oeh klappade
honom, övar aldrig så egensinnig; du kan ej tro hvad sorg du gör
din stackars mor.»
«Ah ja, bara mamma gör som jag vill; men hvarföre kallar
sig mamma för en stackars mor? Jag tycker att mamma är rätt
fet och duktig.»
«Åh, din skälm, det rår jag inte for; men jag menar, att
hela min sällhet beror på ditt uppförande; jag vore olycklig i
samma stund du ej hölle af mig.»
«Mamma håller jag nog af, men Skarpmesser kan jag inte
tåla; hon är inte min mor, utan min mors tjenarinna, som skall
låta bli det, som ej angår henne, och hålla sig i köket.»
«Men, min gosse, Skarpmesser menar så väl», invände
modren.
<*Ja, och så menar ni ihjäl mig, ni bägge.»
«Adolf, kom hit i min famn», sade modren upprörd, «och
känn hur mitt hjerta slår af kärlek för dig, min enda skatt på
jorden, mitt enda hopp, min enda glädje.»
«Åh ja», yttrade Adolf, värmd af modrens kärlek, «mamma
menar nog väl, men Skarpmesser vill bara ställa sig in hos mamma
med sitt kex; mamma vill jag inte göra emot, bara mamma inte
gjorde dessa beständiga anmärkningar, som plåga mig som ett
skoskaf; har man det, mamma, så tar man hellre af sig skorna
och springer barfotad, än pinas dermed.
oJag blir sämre på detta sätt, än om jag ingen rättelse finge.
Och magistern se’n, det är en kruka, som kryper för mamma, för
att få rakaskar och andra skänker,’ men som ej lär mig något
mera, än en utanlexa till examen. Vet mamma, jag föraktar den
krukan; men», tilläde han, wjag borde ha respekt for honom; ty
vänjer man sig blott att förakta dem man borde akta, så lär man
sig snart att förakta alla.»
«Men, min gode Adolf, du bör ha vördnad for din lärare.»
«Vördnad! hur kan jag ha vördnad for en eländig kruka till
krypskytt som han?»
«Kruka, Adolf! Nyttja aldrig det ordet. Hör du pappa eller
mamma någonsin säga så?»
«Der ha vi moralkakan igen», sade Adolf; «ja, mamma, han
är en kruka och aldrig blir han annat; tacka vill jag magister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
