Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— och han ville val aldrig, att jag skulle bli dia tillkommande
mdns inspektor, ooh således . .»
«Och sAledes skulle du bli min man», infoll Betty och drog
pft munnen; «ga, pappa har äfven låtit mig forstå, att han gerna
ville se, att du och jag hölle af hvarandra, aom syskon, forstås;
men det kunde väl ej fortfara evigt.»
«Och hvad tänkte du dåP» frågade Berndt allvarsamt och
forskande.
Betty betraktade honom några ögonblick lika allvarsamt.
Slutligen spelade ett smålöje öfver de runda läpparne, och hon sade:
j&g tänkte — det står i vida fältet, om han vill ha mig ooh
jag honom.»
«Jaså, du tänkte «det står i vida fältet».»
«Ja, kära Berndt, det tänkte jag; och det är ju precist det
och intet annat du vill.»
»Ja, du har rätt, syster», sade Berndt något förlägen öfver
sitt allvar; «med ett ord, vi äro, Gudi lof, fria begge två;
penningspekulationer skola åtminstone icke sammanläsa oss.»
Nu inträdde Thomas Willner. «Nå, så ser jag då
ungherrskapet helt förtroligt tillsammans! Har herrskapet blifvit bekanta
först nu?» sade han skrattande.
«Ja, pappa, jag känner Berndt nu bättre än förut.»
«Och jag Betty», sade Berndt.
«Det der låter rasande lofvande», sade Thomas och betraktade
dem begge med glada blickar. «Jag har verkligen varit ledsen
Öfver att ni tycktes med hvaije dag aflägsna er mera ifrån
hvar-andfa; ett par syskon, med lika namn, samlade från så spridda
håll, utgörande en liten koloni midt ibland hinduerna, skulle vara
som en själ; döt var så i böljan, då ni sutto i templet derborta
och fantiserade som ett par goda barn; men alltsedan det der
brefvet från Augusta, blef Berndt helt kuriös. Jag gratulerar till
förändringen.»
«Vi hafva talat allvar med hvarandra», yttrade Berndt; «vi
hafva kommit öfverens att vara syskon för hvarandra, men att
intet intresse i verlden —», han afbröt sig sjelf, ty han fann att
han gått för långt.
«Hvad vill du säga?» frågade farbrodren med en forskande
blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
