Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liteji svart hatt, nästan i form af en karlhatt, sväfvade lätt p&
hennes hår, som i ringlande lockar svallade kring den hvita
halsen; i sin lilla hand höll hon det gyllene ridspöt, och öfver
ryggen bar hon en liten studsare, inlagd med stål och silfver, en
skänk af den artige löjtnanten, som sjelf klädd i en röd ridtröja
och hvita underkläder utgjorde en lika vacker som afstickande
kontrast till den unga flickan och hennes kusin, i dennes lätta
sjömansdräkt af nankin.
Vid jemförelsen mellan dessa begge ynglingar, kunde man ej
neka sin beundran åt den ståtlige, ridderlige löjtnanten, som stolt
och regelmässig som en vapenhärold satte sig på sin häst, sedan
han hjelpt den unga, småleende flickan upp i hennes snedsadel;
men då man åter betraktade Berndt, som smärt oeh smidig satt
på sin ystra hingst och tycktes konstlöst och utan möda liksom
vara fastvuxen i sadeln, kunde man qj annat än tycka om honom;
det var något så naturligt, så ledigt och likväl kraftigt i hela
hans figur, att han ovilkorligt drog uppmärksamheten till sig från
den styfve, prydlige engelsmannen; den ene hade lärt sig konsten
på mången ridt på bergens obanade stigar, den andra på
ridbanan i Madras och ridhuset i Bangalore. Det ena var natur, det
andra konst.
»Farväl, pappa, vi komma snart tillbaka», ropade.Betty och
kastade det lätta floret åt sidan; »frukta,intet för mig, med två
tappre riddare vid min sida och en hel lifvakt af spjutbärare.»
Med dessa ord gaf hon sin mjölkhvita gångare ett lätt slag
med ridspöt, och liksom dansande böljade det vackra, stolta djuret
sin gång.
»Ni är vand att färdas på detta sätt, sköna Betty», sade
löjtnanten och betraktade den vackra amazonen med ömhet;
»lyck-lig den, som en gång får följa vid er sida genom lifvet.»
Betty smålog: »och på jagt», tilläde hon, »på jagt efter lycka.
Ser ni, löjtnant Wood, om den skall gå bra, skall troheten föjja
med, liksom nu er Sultan; ack! vackra Sultan, du är en ädel hund.
Det var ju han som en gång räddade ert lif, då Chelingaen
kantrade i bränningarne utånför Madras P»
«Ja, sköna miss.»
«Och ni älskar väl också det trogna djuret P»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
