Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nog nu, Betty, det der är alltför lättsinnigt», sade* Berndt
retad.
•Huru såP låt nig sluta meningen, fria till etablissementet
vid Amypura och pappas skinnpåsar med rupier.»
•Till dig, ville du saga», utbröt Berndt. «Nå väl, lät så vara,
du är ju fri; du kan åtminstone ej säga, att jag ställt mig i
vägen för dia lycka »
•Nej, det är just det jag ville säga min bäste, något häftige
kusin. Klimatet har skämt bort din svenska trankilitet, du är het
som ett solens barn; men allvarsamt sagdt», tilläde hon med en
min, som motsade hennes ord, «tro mig, jag blir nog mycket firad
nu en tid bortåt, ända till dess jag afsättas från min englarang
och sjunker ner till fru N. N. — en stackars varelse, som ej en-
gång får behålla sitt egna ärliga namn.»
«Hvårföre skall du plåga mig med detta fördömda pratl» sade ’
Berndt; — «vi hålla ju på att rida rasande.»
•Jasål du plågas P» sade Betty. «Men huru skall det då gå
med det systerliga förtroendet, är du ej min brorP»
•Jo, Bettyl» svarade Berndt, ajag är din bror; ja», upprepade
han oeh höjde liksom med våld upp sitt hufvud, och såg den sköna
flickan in i ögonen — ((jag har lofvat dig att vara din bror, och
jag håller mitt löfte.»
Betty betraktade länge sin kusin, som glödande af
sinnesrörelse stirrade på henne: leendet försvann från hennes mun, ooh de
tänkande ögonen slog hon ner mot jorden, liksom hon blygts att
se på honom. «Ja, jag vet, du är min bror — taek för det, gode
Berndt.»
Nu stördes de af löjtnanten, som kom tillbaka med
underrättelsen, att djuret lägrat sig mellan tvenne grenar högt uppe i ett
mangoträd, och att man blott behöfde skjuta. »Skjut, sköna miss»,
sade löjtnanten och hjelpte henne med studsaren, «lägg till Ögat
och skjut åt vilddjurets hufvud.»
Betty darrade något, då hon der oppe mellan de rika lof»
massorna såg ett par vilda, blodsprängda, grönglänsande ögon
gnistra mot sig och fixera sig på henne. Hon sköt — men bom.
Djuret röt förskräckligt ooh kröp som en katt längs en gren, som
Mg utsträckt åt det håll, der flickan höll på sin hvita gångare.
Löjtnanten sköt, men äfven bom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
