Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, henr löjtnant» jag liar kraft både att fasa, att älska, oeh
att — att — att förakta.»
Berndt red tyst vid sin sköna kusins sida, oeh ändtligen voro
de ftter hemma.
«Du är änd& min egen bror», sade Betty, när hon hoppade
af hästen vid trappan, ooh med ett leende helsade sin far. »Allt
har gått bra», yttrade hon, — «vi ha vårt segerbyte med oas, men
löjtnantens Sultan, han, det trogna djuret, som en gång räddat
hans lif, ligger död i skogen. Doek, det är ett lappri, man köper
en sådan vän för tolf pund sterling.»
»Får jag hjelpa er upp för trappan?» frågade löjtnanten.
»Nej, jag tackar, jag är stark och rask som en hind», svarade
hon småskrattande och skyndade upp för trappan, der hon föll i
sin fars armar.
»Låt mig gå in snart, pappa», sade hon, <rjag vill vara i fred.»
Fadren förde henne in i dennes lilla rum, och nu bröto på
en gång tårarne ut, ooh hon gret som ett barn.
Hvarföre gret hon? Jo öfver en hunds trohet och en
menAi-skas egoism.
Yid aftonmåltiden voro åter alla församlade, oeh Betty tycktes
hafva kommit i jemnvigt; hennes vänlighet mot löjtnant Wood
tyoktes för en ytlig betraktare vara densamma som förr; men om
man noggrannare forskade i hennes rena drag, såg man en akugga
af missnöje hvila öfver ögonen och ett drag af smärta spela kring
munnen. Det var nemligen blifvet klart för henne sjelf, att hon
ansåg sig bedragen på en menniska, som hon hållit på att fästa
sig vid; ty så var verkligen förhållandet med löjtnant Wood, hvars
sätt att vara och utseende samt den mängd intressanta drag, han
hade att förtälja öfver krigen mellan engelsmän och infödingar,
småningom lockat den unga flickan till jemförelser, på hvilka Berndt
Willner måste förlora.
Denne hade nemligen ingen vidsträckt hvarken erfarenhet eller
beläsenhet, och hans sätt att vara hade ej denna flna politar som
löjtnantens; det var enkelt, anspråkslöst och rätt fram söm hela
hans väsende, en trogen afspegting af en varm, något stolt och
drömmande ynglingasjäl.
Men Betty hade hos löjtnanten upptäckt ett äkta engelskt
drag, det nemligen att mäta allt med penningens måttstock, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
