Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det smärtade henne, att så var; hon led af att ao en ung man*
hvars själ bort vara brinnande af sann kärlek for hela skapelsen»
redan aå klok, redan aå beräknande, att han i samma ögonblick,
då hans trogna vän, hans lifs räddare, fastän det blott var ett
djnr, dog med sin sista tanke fästad på honom, kunde värdera
denna i döden trogna kärlek i pund sterling.
Löjtnanten var emedlertid långt ifrån att ana det intryck,
hans sansade och kloka beräkning gjort på flickans hjerta; han
ansåg en dylik betraktelse så på sin plats, att han ej kunde fatta,
huru man kunnat tänka eller säga något annat; han märkte icke
heller det fina, ofrivilliga minespelet i flickans ansigte, utan fortfor
att öfverhopa henne med artigheter, oeh hennes far med bevis på
sin praktiska duglighet att tillse arbetsfolk och ordna sjelfva
arbetet, något som tyckes vara hana nation medfodt.
Thomas Willner fästade sig således vid den unga mannen med
den slags förkärlek, som affärsmän fatta för hvarandra; ett tyst
erkännande af en duglighet i ett ämne, som mest af allt intrear
serar oss.
Löjtnanten följde nemligen den gamle Willner omkring på
falten, besåg hans kreatur, hans bomullsfabrik; och Öfverallt röjde
han en öfvervägande riktning åt det praktiska lifvet.
Thomas Willner drog också sina paralleler och fann då, att
Berndt, oaktadt sin duglighet och sin flit, dock hade ett mera
spekulatift än rent praktiskt förstånd, att han hade en hel hop
ideer, som distraherade honom och voro till skada; och dessa
åsigter gjorde, att fadren gerna såg löjtnantens lycka hos dottren.
Allt var sig likt mediertid, men åtta dagar efter den märkliga
jagten stod löjtnantens palankin på gården, och fyra Kulis hade
lägrat sig bredvid, för att fortskaffa den glada gä9ten derifrån.
Löjtnantens sätt att vara syntes nu ceremoniösare än förut;
med ett noggrannt afmätt och artigt småleende tog han afsked af
Betty, som å sin sida tycktes rörd, något som stack Berndt i hjertat.
Den gamle Willner omfamnade löjtnanten med värma och
fa-derlig ömhet; det tycktes, som om både han och Betty haft något
att afbedja.
Då löjtnanten tog afsked af Berndt, skedde det med en
cere-mouiös vårdslöshet, som misshagade dem alla — och ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
