Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gosse qvar; man hade kallat denne gosse for Thom, till heder
eller till skam, hvilketdera visste man icke, for Thomas Willner.
Lille Thom var imedlertid en liten qvick gosse, och var
derföre afh&llen af alla; ingen var s& djerf att springa p& de
svig-tande bambubryggorna, som här och der ledde öfver floden eller
de tillströmmande bäckarne; ingen var mera oförtruten än Thom
att uppsp&ra allt hvad som kunde glädja dem han höll af, och
ingen var s& liflig och aå snabbtänkt som han. Thom vistades
derföre vanligen i Amypura oeh var då en slags uppassare åt Betty,
vid hvilken han i synnerhet fastat sig.
Få en gång blef Tkom borta; man markte det ej på länge,
oeh man trodde» att Thom och hans far voro på vandring, —
något, som de ofta företogo sig.
Betty gick, enligt sin pé en tid antagna vana, ofta ensam nt
i den närbelägna trakten, som var så yppig pä dessa rika
natnr-scener ur skapelsens morgondröm. Den allmänna förstämdheten
verkade också på henne; ty kon fann, att hvarken hennes far eller
Berndt voro lyckliga, ooh h?n ansåg sig vara orsaken dertill.
Thomas Willner hade tydligen gynnat löjtnant Wood, och détta var
orsaken till hana missnöje; Berndts åter grundade sig på misstag;
hon kände sig glad i sitt hjerta öfver denna trumpenhet, men kon
hvarken ville eller kunde bryta tystnaden.
Under sin vandring utmed stranden satte sig den unga
flickan ned bland blommorna, hon aåg tankfull. framför sig, ooh då
och då tänkte hon högt; man gör så, då hjertat är fullt och man
känner behofvet af en förtrogen.
•Kunde jag älska honos»», sade hon vid sig sjelf, «denne
Wood, kunde jag älska honom? Borde jag då förena mig med
honom? — utan kärlek? nej! — utan aktning och utan tro? nej!
Och. min gamle fer bad mig, kan älskar mig så mycket, han
fruktar för min framtid.
«Framtid? hvad är det? Äjt det den tid, som står åter för
min kropp att vegetera oob vissna? eller den, som återstår för
min ande att växa på? Nej, det är blott anden som har framtid.
Jag gjorde honom emot, min gamle far, som lutar mot grafven.
oStackars Thomas Willner! Du är utan fädernesland, och
har ett enda barn, och detta älskar dig ej nog, för att offra sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
