Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycka for din skönafete drom. Men nej, bon kan det icke, bed
henne icke, fader! Du vet ej huru djupt det griper.
«Men Berndt» — hon sm&log vid detta namn — »Berndt
älskar mig, ja, det går han; der finua ej egoism, der finns ej en
själ, som hänger vid guldet — och det är detta, som skiljer osé.
Min fars första älaklingsplan strandade mot främlingens
finkänslighet. Han hade rätt.
«Om min far hade lyckat9f om Berndt tagit min hand som
ett testamente, så, han måtte varit så ren som helst, jag hade
alltid tvekat om hans kärlek, jag hade fruktat, att egennyttan, *tt
begäret efter guineerna hade varit grunden till hans medgörlighet;
nu fruktar jag det ej mera.» Hon tystnade några ögonblick, men
fortsatte snart sin monolog.
«Han tror, att jag förenat mitt öde med Wood; det smärtar
honom, jag ser det, men han tiger.
«Ait aäga honom sammanhanget vore att med detsamma göra
en förklaring —* jag kan det icke; och om min far säger något,
anser han den gamla planen ännu å bane. Han tror då, att han
for min skull bör aflägsna hvarje tanke derpå.»
Flickan lutade hnfvodet i handen oeh föU i ett stilla
begrundande. Ändtligen smålog hon och steg opp.
»Nej, detta går ej an», sade hon vid sig sjelf, »detta är
ro-maneskt och barnsligt. Hellre skall jag gå bort tiU hyddan der
vid skogsbrynet; Thom är ej hemma, men det gör ingenting;
dörren är ej läst ändå.
«Det «x blott i civiliserade länder man måste med jernbom
försvara sin egendom.»
Riktigt nog fann hon, då hon mellan de yfviga buskdrne
nalkades hyddan, dörren halföppen; men då hon hörde röster derinne,
stannade hxm öfverraskad.
»Du är således bättre, stackars Thom», sade Berndt Willner.
»Ja, det är bättre na, såret är nära läkt. Tar ni mig med
er till det kalla landet, der aUa äro lika?»
»Ja, min gosse, om du vill; blif na blott frisk igen.»
»Åh ja, det går nog. Finns der ingen kast i det kalla
laafr-det? ävo alla lika goda? kan den ena menniskan der hålla af den
andra, som bröder? är der ingen som är förbannad, förskjuten,
som vi här?» frågade den lilla parian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
