Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det spökar, säger man — låt vara, ingen mera an gumman Lind
har hört .det — men äfven i vantron kan ligga en sanning, der
ligger åtminstone en djup känsla af rättvisa; det röfvade godset
skall återfalla till menniskorna och den brottsliga slägten
sammangjutas med folket, innan förbannelsen blifver löst.
«Det blir således slut; men», tilläde hon och reste sig åter,
och en stråle af hopp och kraft blixtrade i hennes ögon, ^ag kan
arbeta, jag kan fördraga, jag kan bära allt, blott jag är fri och
får handla.»
Nu gick hon in, i barnkammaren; sköterskan höll på att kläda
af gossen, som nu sträckte sina små runda armar mot sin mor;
hon,tog honom i famnen och kysste honom häftigt; men gossen
fattade i sin mors halskedja, en gammal familjeklenod, och ryckte
den sönder i ett tag och med ett hjertligt skratt. «Rätt så, min
lille gosse», smålog modren, «du sliter sonder kedjan oeh gläder
dig deråt.»
«Jo, det kan hennes nåd tro», sade Lena, dille gossen har ju
så stora händer som en liten arbetskarls
Stefanie betraktade uppmärksamt barnets knubbiga armar,
smålog och sade nästan profetiskt: «Gud välsigne dig, lille arbetare,
Gud gifve dig helsa och krafter 1»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
