Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i Taggen, nndangömdt for alla, stod ett litet, men
ut-valdt bibliothek, som hon köpt for hvad hennes man kallade: Ste»
fanies nålpenningar. Der prunkade en bibel bredvid en
andaktsbok, och för öfrigt bestod denna boksamling af en bizarr’
blandning af allvar och skämt. Bomanen och sagan utgjorde dock den
större delen, och en och annan halft vetenskaplig bok, några rea»
beskrifningar och några planchverk resten.
Då Stefanie återkom på sitt ram, stod hon länge liksom
drömmande framför sin toilette; hennes sköna allvarliga ansigte förråd-*
de djup smärta. — »Det är således omöjligt att väcka honom ar
hans fåfänga dröm», sade hon vid sig sjelf, — »omöjligt.
Olyckan måste komma, olyckan och fattigdomen. Hal fattigdom, &r
det då en olycka P» tilläde hon och hennes ögon fingo en egen
glans; — »fattigdom, brist 1 — låt se? Då får också jag arbeta,
då får också jag bli ett af dessa små hjul, som tillhöra det hela,
och Nej blott en rosett på det stora uret, en prydnad, som kan
falla bort och som ej behöfver ersättas.
«Thorsten vill ej vakna ur sin dröm», tilläde hon efter några
ögonblicks tystnad, — »och jag är sjelf skuld deri. Det var min
fåfanga, min barnsliga fröjd öfver gods och guld, min kortsynta
egenkärlek att se lyckliga, att skapa lyckliga — och hvad har jag
skapat P en ögonblicklig falsk glädje, bakom hvilken uselheten och
smärtan smyga sig fram. Nej, nej, så borde det ej vara, så får
det ej vara.
»Jag vet», sade hon ändtligen, och satte sig ned och lutade
hufvudet i handen; »jag vet, att våra affärer gå tillbaka, att
skulderna växa, att min gosse snart ej har något f&dernearf; jag ser
hur bekymret fräter Thorsten, hur hans ansigte bleknar, hur hans
hjessa blir kal, huru hans blick blir osäker; så är det; men det
måste, det får ej gå annorlunda.
»Det är besynnerligt, gumman Lind har sin saga om
stam-herrn; Thorsten Stålsköld hette han liksom min man; den förste
och den siste heta lika; det är en ödets lek, att Romulus
Augn-stulus skulle bli den siste herrskaren i Bom och en Constantin
falla på det kristna Constantinopels ruiner.
»Kanske det är äfvenså i det lilla, som i det stora P
Thor-stensholm är bygdt på rof och mord; blod och tårar klibba vid
hvarje sten; och förbannelser hvila öfver hvaije fogning; nå v&],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
