Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståtliga spann och livrébetjening och, strax efter den, en liten
trilla, i hvilken satt gnmman Lind, den snart åttatioåriga, allas
vän, med lilla Hedda vid sidan.
Då herrskapet från Thorstensholm trädde in, observerade man
en lång, smärt, något bleklagd gosse, som var i deras sällskap.
Löjtnant Thorsten steg fram till sin svärfar och sade: »svärfar
förlåter att vi* tagit med oss en vår gäst, en son till min heders vän
patron Fänger, unga Adolf Fänger.»
Komministern gjorde en besk mine och bockade sig utan att
säga ett ord. Gossen gjorde också ej synnerlig affar af saken,
utan bockade sig vårdslöst och kastade sedan sina ögon kring det
lilla nyss ommålade förmaket, med sin gammalmodiga spegel
mellan fönstren, sina perlfärgade möbler och hemväfda öfverdrag på
soffa och stolar. 1 denna blick låg på en gång liknöjdhet och
det slags ömkan, som rik mans son röjer, då han inträder i fattig
mans hus. Gossen tycktes på sätt och vis besvärad af sällskapet;
det var visst ej blyghet, utan tycktes vara en viss vantrefnad, som
han fann i de trånga rummen.
Han gick derföre, tyst och utan att ens fästa sin
uppmärksamhet vid något, fram och åter bland de församlade gästerna, och
den ende, som talade vid honom, var löjtnant Stålsköld, som
tycktes bemöda sig att vara förekommande.
Adolf Fängers apathie fortfor likaledes under vigseln; han
nästan låg till hälften öfver ena soffkarmen och afhörde vigseln
med en liknöjdhet, som ej en gång röjde den vid hans år så
vanliga nyfikenheten; tvärtom irrade hans blickar omkring bland
gästerna, liksom för att mönstra deras drägt ända från hjessan till
fotabjellet, och han fann verkligen ingen, utom löjtnant Stålsköld
i den briljanta uniformen, kunna mäta sig med honom sjelf i hans
lätta drägt af fint mörkblått kläde, den guldbroderade
sammetsvästen och de franska lacklädersstöflarna.
Ändtligen var vigseln slut. Den goda komministern hade
ofta stapplat vid uppläsandet af vigselorden, bruden hade hviskat,
men Hellmer hade högt och tydligt sagt sitt ja; och när den sista
välsignelsen var slut och den tysta bönen ändad, bredde gubben
ut sina armar, och stora tårar föllo ned på kinderna och droppade
på hans barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
