- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
222

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade forut hört dylika ord af en och annan gosse, han
hade aldrig haft aktning eller kärlek för hvarken mor eller far,
han hade anat att allmänna rösten ej hade så alldeles orätt; han
hade till och med hört, att arbetskarlen Glans mistat hela sitt
arf i Fängerska konkursen; med ett ord, han kände klart, atl
gubben hade rätt, och detta harmade honom allramest.

»Svärfar har ingenting mot er dans», sade löjtnanten.

«Ja, jag vet det», svarade Adolf och tryckte näsduken mot
ögonen, så att de blefvo torra. Han gick ut i salen, der
spelmännen, ett par hedersmän från socknen, redan stämt upp till
dans, fattade Heddas hand och förde henne fram.

I den unga gossens utseende syntes en bestämdhet, en
stolthet, som gjorde att ingen nekade honom plats för den lilla,
enkelt klädda flickan. Men hans kinder blossade af harm, då han
passerade förbi gubben Willner, som gladt småleende samtalade
med sin nya måg.

Småningom blef dock Adolf mera lifvad, och just för att visa,
att han icke brydde sig om omdömet, dansade han hela aftonen
med lilla Hedda, oaktadt alla hennes protester.

Mamsell Baraklander satt och nickade och kastade frågande
blickar med sina skarpa ögon; hon drog munnen på sned och
gladde sig åt, att detta uppträde kunde broderas ut till allahanda
och. att enda felet var, att så många sågo det, att nästan ingen
återstod, soni man kunde underrätta derom. Emellertid återstodo
alltid reflexionerna, och uti sådana kände mamsellen sin
öfver-lägsenhet.

Sådana gamla mamseller behandla en nyhet, liksom visst
konstfärdigt folk kunna behandla en qvartlapp papper. De kunna
vika den till en kråka, göra kråkan till ett skepp, skeppet till ett
saltkar, saltkaret till en b&t med en gumma uti, och så vidare;
och slutligen är det ändå samma papperslapp, fastän med en hel
hop veck. Det var på denna sin konstfärdighet att förvandla
fakta mamsell Baraklander litade.

Festen slutade tidigt, och nu steg pastorn upp och sade:
<(för många år sedan for en olycklig broder från sitt hem, han
har funnit ett nytt, och hos honom är min son, Berndt; och Gud
har velat, att han, som jag hoppas, i samma stund firar sin
förening med min olycklige broders dotter, Betty Willner. — Der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free