Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger ett helt jordklot mellan oss, men bönen hinner dit i samma
stund den springer ur vårt hjerta; ja, barn, ja, vänner», slutade
den gamle presten högtidligt och rörd, «Gud välsigne min son och
hans unga hustru, som velat fira sin förening på samma dag, som
Augusta sin. — Guds välsignelse öfver eder alla. Herren välsigne
eder och bevare eder, Herden upplyse sitt ansigte öfver eder och
vare eder nådig, Herren vände sitt ansigte till" eder och gifve eder
en evig frid, i Guda Faders, Sons och den Heliga Andas namn.
Amen.»
«Den der Thomas Willner skall vara alldeles omåttligt rik»,
hviskade mamselT Baraklander till sin granne. «Gud vet hvad
gubben menade med «min olycklige broder» P Åh jo, jag förstår,
efter-lysningen — åh ja, det var längesedan det, och sedan har han
blifvit en bra karl. Hm, pojken, Berndt Willner, får säkert sina
hundra tunnor guld. Åh, det skall vara alldeles fasligt rikt hus,
det der Willners, der ute i Amerika.»
Adolf Fänger undvek i trängseln att taga afsked af pastorn,
men han foljde Hedda och gumman Lind till trillan, stoppade om
den gamla för att skydda henne för nattluften, och klappade Hedda
på den rosiga kinden. — wFörkyl dig inte, lilla Hedda», sade han
ömt och barnsligt godt, «jag håller så mycket, så mycket af dig.»
Men när välsignelsen lästes öfver brudparen, stod Berndt
Willner med sin blyga brud redan på balkongen utanför huset på
Amypura, och solen höll. på att gå upp och kastade ett
purpursken öfver dalar och berg, och i palmerna susade en lätt flägt.
Berndt Willner såg på sin klocka. — «Nu är klockan tio
derhemma, älskade Betty, då skulle bröllopsgästerna skiljas åt och min
far, skref Augusta, dricka vår skål. — Hör du vinden, Betty, hur
.mild han susar i palmjopparne, hör du fåglame, hur de qvittra i
lunden — nu välsignar min gamle far sina barn.» Och han slöt
sin unga rodnande hustru i sina armar, och solen steg opp öfver
skogen och förgyllde trakten. «Tack, fader!» hviskade han, «din
välsignelse har hunnit hit redan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
