- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
224

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Åtta år.

Under loppet af en så lång tidrymd skola vi lemna de
nygifta paren; efter vanlig praxis bör smekmånaden, när vi återse
dem, vara längesedan slut; men vi känna dem for väl, for att
frukta något; låtom oss hoppas att vi, när vi återse dem, finna
dem lika lyckliga som nu. Yi skola under denna tid omgås med
händelser, som vi hittills endast anat.

Några dagar efter brölloppet i Stillinge, återreste unga
Fänger till .staden, sedan han i åtta dagar gästat sin fars vän,
löjtnant Stålsköld, och under tiden nästan beständigt suttit nere i
flygeln hos gumman Lind, som fann den muntre gossen rätt artig
och beskedlig, särdeles mot lilla Hedda, något som. i synnerhet
smickrade den gamla.

Det var ej utan, att både gumman ooh hennes unga
skyddling saknade den muntra gästen, som fördrifvit mången enformig
stund med sitt glam.

Om aftonen, samma dag Fänger rest, satt gumman ensam, ty
(lilla Hedda var oppe på aslottet», som det hette, och den gamla
roade sig med att sticka på en strumpa, ty hon kunde ej se vid
ljus. Då öppnades dörren, och en yngling af omkring tjugufem
års ålder steg in. Han var klädd i en grön jagtrook, med ,en liten
skjutväska på ryggen och en dubbelbössa i handen. — «God afton,
madam Lind, hur står tillP» sade han högt, när han kom in; men
då han såg, att ingen mer än den gamla fanns i rummet, satte
han bössan i en vrå, afkastade jpgtväskan och skyndade fram till
gumman. «God afton farmor, hur mår farmor?» frågade han
vänligt, under det att han satte sig bredvid henne och fattade
hennes hand.

Gumman smålog och strök med den andra upp luggen på
den främmande. «Gud välsigne dig, Johan, som kom», sade hon;
crdet har riktigt varit tomt efter dig, fastän jag nog varit ute på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free