Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for den oförsonliga verlden, men icke kunde bortkasta sina minnen.
Han jemforde detta ögonblick med det vilda skrålet, ederna och
hädelserna i hvalfvet i Landskrona fästning bland hans fordna
kamrater — och en rysning, som isade hans själ, afvexlade med
ljumma flägtar af en högre, en renare och bättre anda.
När läsningen var slut, slog äter Hedda opp de vänliga
ögonen, lade påfågelsfjädern mellan bladen och läste utantill med
hopknäppta händer de vanliga psalmerna och tacksägelserna för en
god dag.
Andaktsstunden var slut och Thorsson steg upp. »Tack, lilla
Hedda, du har gjort mig glad igen», sade’han; — »godnatt,
mormor, godnatt, madam Lind, skulle jag säga.»
«Det är ändå en bra hygglig och» beskedlig karl, den der
Thorsson», sade Hedda, sedan han gått.
«Ja, barn, Gud välsigne hans ingång och utgång», sade
gumman; »du skall hålla af Thorsson, hålla af honom som din egen bror.»
»Åh ja, och ett godt stycke derutöfver; ty bror min, Olle, bör
inte vara mycket att hålla af — fy sådan en stygg en! — han
håller sig nu Gud vet hvar, och som far sade, när han sist var
här, »det blir aldrig något annat än sorg af det barnet». Nej,
tacka vill jag Thorsson, som alltid varit så god och så hederlig,
och som håller af mormor, nära nog så mycket som jag sjelf.»
»Ja, Gud välsigne gossen l» suckade gumman.
Inom Fängerska familjen skedde ej långt derefter en betydlig,
länge förberedd händelse; Adolf hade gått till nattvarden för första
gången, och förklarades för värdig att inträda som medarbetare på
fadrens kontor.
Yi hafva sett, att i denna natur låg mycket godt, mycken
sjelfkänsla och stokhet, parad med ett gladt lynne och
njutnings-begär.
Af dylika lynnen kan man göra mycket, emedan der finnes
den spaöning, som fordras för att drifva en karakter fram. i dagen.
Men, som vi veta, hade man med vilja förfuskat hans uppfostratt;
och det var ej föräldrarnes skull, utan besynnerligt nog voro dé,
som ledde honom på en bättre stråt, just dessa af hans föräldrar
så djupt föraktade pojkame, som gåfvo honom en slags aning ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
