Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett individuelt värde, skiljdt från allt det stora eller lilla man
kunde fä af andra.
Dessa gossar, som han i smyg, men af naturdrift sökte opp,
med fara att fä moraler af sin mor och Skarpmesser, voro längt
ifrån skonsamma mot den rika patron Fängers son; de tänkte ej
på någon skillåad, utan bedömde hlott personen, och sålunda
hände sig, att både han sjelf och hans far fingo sitta emellan, då det
så föll sig.
Han kom derföre att ställa sig i bredd med andra, och detta
skulle gifvit det goda i hans natur näring, om det fått fortfara;
ty de föraktade gossarne, hvilka han, lockad af en bättre instinkt,
uppsökte, voro af det slaget, 90m kunde säga:
Den trasigaste ungen
Vann priset vid vår dom,
När han slog riktigt kongen
Och grefven kasta’ bom.
Men vid inträdet på kontoret förändrades scenen; den nätta
gosatröjan utbyttes mot en frack, den nedvikna kragen mot en
rosig sidenhalsduk, och i stället för «du», eller «unga Fänger» hette
det «bokhåUar Fänger, herr kontoristen Fangen).
Vid inträdet i sitt sjuttonde år, en ålder, då ändå modet
gerna vill jasa öfver, kom Adolf Fänger i en ställning, der intet
kuf-vade hans medfödda stolthet och ledde hans njutnings begär. Han
blef kamrat med de öfriga kontoristerna, som alla voro ett slags
lejon.
Fordom hade patron Fänger haft nog af sin enda herr Trygg;
men nu behöfde han fyra att förrätta det arbete, som den
outtröttlige mannen -egsam förmått fullgöra.
Dessa fyra voro alla lefnadsglada ynglingar, i hvars intresse
det låg att liera sig med sonen i huset, och naturligtvis upphörde
nu alla att hålla sanningsspegeln framför honom.
Det ■ var ett lustigt lefverne på Fängerska kontoret, och Adolf
föraktade sina fordna vänner bland det simpla folket; han hade
fått nya, som behandlade dem med vårdslöshet och lärde honom
att anse sig för en menniska af högre ordning.
Adolf Fänger. var långt ifrån enfaldig, och derföre fullgjorde
han, naturligtvis med kamraternes hjelp i början, sina åligganden
flå väl, att patron gladde sig åt sin sons duglighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
