- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
233

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbannad! dumt, det borde vi sagt pojken; eljest s& är han min
själ inte s& tafatt, som man kunde vänta.»

•Åh, han vet nog f-n att han f&r multum med tiden»,
anmärkte en annan.

«Och ruter är der i honom», yttrade den egentliga talaren;

— flfår han r&da, s& förlossar han de fångar arma.»

«Åh ja, inte blir han en sådan smulgråt, som söta pappa»,
sade en annan.

«Den, som utan arbete får mera penningar än han behöfver,
vet inte att sätta värde på dem», yttrade en lång ooh blek
kontorist, som hittills tegat.

«Se så, der ha vi sententian», yttrade den förste. Nå hvad
f-n äro penningarne till för, om ioke till mensklighetens gagn! —
menskligheten mår väl af ostron och champagne, menskligheten
tycker om vackra jungfrur, menskligheten behöfver min själ i vårt
klimat kläder på kroppen, och då ligger det i menskliga
skönhets-sinnet, att de äro moderna och fina och gentila. Således, min
kära bror, stadnar sententian deruti, att pappa Fänger är en 8V8mp,
som bara suger in, och att det tillhör unga kamraten att låta
krama ur sig det snöda mammon.»

•Bara nu inte pojken springer till pappa med limstången och
säger: kamraterna vilja ha kalas, får jag en tolfskilling ? — ha ha
ha! — det skulle vara ett satans streck i räkningen; ty, mine
herrar, då blef det stopp med hela herrligheten. — Det är osäkert
om gubben vet hur champagne smakar; han har väl bitit i korken
kanske, men om han fått sig till att kosta på sig sjelf — det vet
Herran allena. Ni skall få se att pojken springer till gubben.»

Detta var dock ej förhållandet. Adolf kände alltför väl sin
far, för att våga gå till honom och begära penningar till ett kalas,
och han var for stolt att låta bjuda sig af sin fars kontorister.
Han gick derför till sin mor.

•Hör, mamma», sade han inställsamt, »mamma, som alltid varit
snäll, får lof att hjelpa sin Adolf.»

oHvarmed då, lille Adolf P Du ser helt ståtlig ut, min gosse,
en stor kavaljer redan», tilläde hon och betraktade honom med
välbehag.

«Jag vill nästan tro mamma», sade han glädtigt och vände
sig på klacken. »Sitter inte bonjouren bra kanske P»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free