Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byktet om hans stora fallenhet för handeln kom snart till
patronessan, och derföre visste hon ej huru hon skulle visa sin
bel&tenhet med sin gentile, hygglige och snille Adolf.
Det var omkring halftannat år derefter; unge F&nger hade
öfver tre månader sutit på fadrens kontor och om aftname iart
sig <rvira» af kamraterna, och med dem besökt värdshuset, och
druckit ett glas champagne tillsammans med sina nya vänner, då
en resande handelsexpedit kom till staden och uppgjorde några
affärer med patron.
Det var en glad och treflig yngling, skämtande,
Bellmans-sångare och talangfull i många stycken; han kunde till exempel
härma djurs läten, såga med munnen, dra ut korken ur en butelj
och härma en kalkonunge, som fångar flugor.
Denne unge man förtjuste herrarne på Fängerska kontoret,
och man omtalade, att det ej skulle vara ur vägen att gifva
honom en liten afskedsrisp, då han skulle resa, oaktadt patron
Fänger visat honom den vanliga artigheten att se honom hos sig till
middag.
«Vi skola skjuta tillsammans», yttrade en af kontoristerna;
«ty det skall gå hederligt till, mina herrar; dragonpunsch och
champagne som vatten, — Österqvist har fått in fårska ostron, —
det skall vara hederligt, så att han begriper, den nya vännen, att
här i staden finnes folk, som kan lefva’, — «leben und leben lassen».»
Adolf Fänger afhörde detta samtal och slog igen sin bok.
«Hör p$, go herrar, jag är yngst af er; men jag vill vara med.»
«Naturligtvis, Adolf, ja Gudbevars, min bror», yttrade den
talande, «det vore väl jemmerligt, om vi inte kunde bjuda vår
principals son.»
Detta uttryck stötte gossens fåfanga. «Tack — åh ja, det
kommer väl en tid, då jag kan bjuda igen. Hvad tror ni, å propos,
en sådan der tillställning kan kosta?»
«Åh, minst femtio riksdaler.»
«Jaså, femtio riksdaler», sade Adolf och aflägsnade sig.
«Hva bå? jag tror, min själ, vår lille patron går opp till söta
far; det vore f—n, inte skall gubbfilnren ha reda på sådant; hm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
