- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
241

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pjåk, fastan hon är högmodig öfver att ha en general till man,
en fattig knekt, som har skuld opp öfver öronen, säger Fänger.
Mycket vackert skall det vara, och lär komma sig deraf, att han
betalade en borgen for sin bror, oaktadt sedeln var öfver tio år
gammal och borgen egentligen, enligt lag, ogiltig. Det var visat
hederligt, men det är ej klokt eller ens hederligt att vara så
hederlig, att man ruinerar hustru och barn.»

((Stackars flicka», sade mamsell Skarpmesser, cdngenting har
hon och ingenting får hon lära; men hon ser ändå temligen bra ut
och är rätt höflig och snäll — det har hon då ändtligen lärt sig.»

«Hon skall väl någonting lära», återtog patronessan. «Det är
eljest löjligt att höra hur generalskan skryter med Tryggska
pensionen, och säger, att de lära så grundligt. Ha ha ha! deras flicka
skall väl bli ett vishetsmönster, men dermed kommer hon inte
långt. Gudskelof, jag har kunnat så mycket, som behöfts, och
mera behöfva ej våra barn. Det skulle bli rätt präktigt, om
qvin-norna började på att vara riktiga lärdomsljus — såtjan galenskap!

— Allt det der glöms bort och gör ingen nytta. — Jag
tycker just, om lilla fröken böljade på en bal att examinera sin
kavaljer i historien och geografien och svenska språket, ha ha ha!

— har Skarpmesser hört, att man till och med får lära sig
svenska i Tryggska pensionen P»

«Ja, det var sannt», svarade denna; «men det har jag aldrig
förstått, utan trott, att det var spektakel; ty svenskan är vårt
modersmål, så att det ha vi nog fått lära oss.»

•Jo bevars, de få sitta der flera timmar i veckan for att Jjira
sig svenskan — det är att koka soppa på en spik», sade
patronessan. — «Imedlertid gläder det mig att Adolf visar sig artig
mot fröken Gyllenklo; ty hon är ändå den förnämaste flickan här,
hnru eländig också hennes uppfostran är. Goddag, mift Adolf»,
nickade patronessan till den inträdande sonen; «du har vårit ute
och ridit.»

«Ja, mamma, det var ett långt stycke, jag är riktigt trött»,
svarade sonen och kastade sig baklänges i en soffa med
ridstöf-loma upp på en stol.

•Herr Adolf har inte glömt sig, ser jag», yttrade mamsell
Skarpmesser, som ej kom ihåg, att Adolf nu var kontorist på sin
fars kontor och hade egen ridhäst.

C. A WeUtrbtrgh* Samlad* Skrifter. IIL 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free