Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afasi» Skarpmesser Uor sig ännu ega rättighet att moralisera
mig? Jag förbehåller mig, att Skarpmesser tiger, som ett godt barn.»
«&ära Adolf, blif inte het», varnade modren.
»Jag? het? Jo, just det skall jag bli; ty det är slut med
käringmoralerna och käringuppfostran, ja rent ut. Se så,
Skarpmesser, ut med er — jag tål ej ert gemena ansigte.»
Mamsellen skyndade sig ut, men, i likhet med dylika lynnen,
var hon icke ledsen .eller förskräckt, utan endast funderade på
huru hon möjligen skulle kunna uppträda som martyr och vinna
på saken.
«Min egen Adolf, hvad tänker du på?» sade modren.
«Skarp-messer hade på det hela rätt; ty inte passar det sig att kasta
stöflorna opp på en stol.»
Adolf var upphettad, och ställde sig med armarna i kors midt
framfor sin mor.
aMen nu skall den der uppfostran taga slut, Skarpmessers och
inammas moraler skola ha en ända.»
oAdolf, Adolf, kom ihåg, det är till din mor du talar»,
suckade patronessan och räckte ut sin hand för att fatta hans.
«Ja, jag vet det», yttrade ynglingen bittert, — «en mor, som
förgiftat min barndoms glädje med sitt eländiga gnat, en mor, som
hindrade mig ifrån att lära något, att vara bland mina jemnåriga
ooh att vara lycklig på mitt vis — ja, jag fick för ett år sedan
skämmas ooh rodna inför mina jemnåriga, jag måste höra bittra
saker ända till dess jag kom in på kontoret. — Jag vet bvad
pac-ke\ säger, men jag sätter mig öfver det: jag skall visa, att jag
kan hvad jag vill; ooh mamma och Skarpmesser, som trodde att
jag i »Ila mina dar skulle bli en stackare, som skulle gå i ledband,
ha bedragit sig. Se der, mamma, det är ej pojken, det &r
ynglingen, <han, soin mom fyra år är myndig, som nu tackar er för
er förspillda möda. Tack, min mor, för er välmening, om ni hade
någon, tack för att ni lärt mig att få göra hvad jag vill — jag
ämrnar visa att jag också kan det.»
«Käre Adolf, du är väl inte ond på din stackars mor», sade
patronessan, hvars stolta ögon glänste af tårar; adu är hård emot
den, som älskar dig mest på jorden.»
Adolf stod länge och betraktade henne, tyst och med mörk
uppsyn; småningom upphörde spänningen i hans ansigte, det fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
