Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unge> »om skall se förbannadt läcker och treflig ut; unga patron
har lycka; säger man, blott han kan lura en gammal käring, som
bevakar skatten. En skftl for sötungen och for käringen 1»
Alla skrattade, och Adolf log äfven, fastän han kände något
hviska, att Hedda tar for god att nämnas i detta sällskap och
på detta sätt.
»Detta är blott historier», sade Adolf; «vi skola hellre dricka
en skål for bror Lagerholms utkorade, lilla Thilda hos vår värd
här; mine herrar, en skål for en kärlek, som bestämdt är segrande.»
Alla drucko skålen, och sedan skrattsalfvoma aftynat, steg
herr Lagerholm upp och sade:
«Mine herrar! med den innerligaste känsla af ljuf
lycksalighet, tackar jag för bror Fängers skål. — Kärleken är», fortfor han
med pathos, «en helig från himlen till oss stoftets barn nedsänd
gåfva, och värdshusjungfruma äro tjenarinnor i tabernaklet; ja,
Thilda är den evigt trogna kärlekens första prestinna, och för att
breda ut sin lära, har hon mottagit sin befattning vid skänken,
det är hennes predikstol.»
Så jollrade och lekte dessa ynglingar med lastens blottade
dolk, derföre att de blott sågo de glänsande juvelerna och icke
giftet, som vid tryckningen på en fjeder skulle spruta ur den
blanka klingan.
Men der ute på Thorstensholm låg Hedda i samma stund på
sin bädd i mormors kammare, med de hvita händerna knäppta Öfver
bröstet, och bad till Gud om Adolf Fängers förbättring, och om
att sjelf åter blifva lugn och värdig att träda infor Herrans altare.
Gamle Glans förde i staden sitt vanliga lif: han var sällan
nykter och låg beständigt i krakel och gräl med sina grannar.
På det hela taget, hade han blifvit svårare sedan hans hustru dog;
och det fanns en och annan gumma i grannlaget, som befattade
sig med att uppsöka resonen, och ansåg hans trätgiriga lynne
härröra af sorg eller samvetsförebråelse öfver att han varit elak mot
den afdöda; men så invecklad var verkligen icke saken, utan
resonen var i moraliskt hänseende densamma, som att vattnet i en
qvarnränna rinner öfver bräddame och pinar genom alla
fognin-gar, sedan damluckan blifvit igenslagen. Utloppet för arbetskarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
