Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter dessa sanda betraktelser» böljade som forst sorgen.
«Han var en god och beskedlig man», suckade hon, «en s&dan
man fanns inte i hela staden.» — Och nu gret hon mycket, men
ej s& bittert, som d& hon förut kom att nämna Adolf. — Sedan
hon en l&ng stund fortfarit att gr&ta och bedja, aftorkade hon
hastigt t&rarne och sade: «Hör p&, Skarpmesser, i denna villervallan
är det knappt värdt att skaffa sig nya sorgkläder; eljest kunde allt
Skarpmesser säga till bokh&llarne, att jag vill se n&gra stycken
flanell; det blir fasligt att g& med flanell hela sommaren.
«Ack, Herre milde Gud, r&d och hjelp en stackars öfvergifven
enkal» tilläde hon och böljade inyo sin klagovisa, som efter n&gra
ögonblick &ter afbröts af n&got i högsta grad sm&aktigt ämne.
Bent praktiska menniskor pläga alltid söija pä det sättet.
Hela staden r&kade i bestörtning öfver patron Fängers död;
ty man hade forut, om ej redigt och klart tänkt det, dock liksom
haft en slags aning om, att folket nere p& Ågatan dött, i följd af
en fjerdedel kolera och tre fjerdedelar fattigdom och deraf följande
vanv&rd; men Fängers död bevisade, att sjukdomen, oaktadt all
räd och lägenhet, grep sitt offer, huru mycket moschus, som ocks&
g&tt &t.
I Stillinge och p& Thorstenholm hade allt varit friskt hittills.
Äfven der gjorde likväl sjukdomen ett anfall, men slutade ocksä
dermed; ty den sjukan tycker om städerna och hatar landet,
troligen derföre att der är «för grönt» derute.
I flygeln p& Thorstensholm brann der ljus långt inne på
qvällen, och snart spridde sig den förskräckande nyheten, att Hedda
Glans, den unga blomstrande flickan, blifvit angripen af farsoten.
Löjtnant Stålsköld lät bomma till alla dörrar på «slottet», en
gryta med tjära sattes midt på gården, och der rökades med
glödande stenar, så att snart hela gården var insvept i ett moln,
som tungt och dystert i långa rimsor långsamt seglade mot höjden.
Gumman Lind var alldeles utom sig af förtviflan, och
Thorsson satt mörk och dyster vid den unga flickans säng.
•Nej, farmor, detta duger inte, doktorn måste hit, Hedda får
ej dö; — tyst, hon talar; hvad är det hon säger?»
Hedda låg i en half dvala.
«Adolf, Adolf!» hviskade hon, »hvarför, hvarför får jag inte
hålla af dig, som fordom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
