Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorssons ansigte mörknade ännu mera.
»Stackars flicka», suckade han, »stackars olyckliga flicka, din
Adolf är här, men han kommer ej till dig, han har glömt dig«
Men, farmor, doktorn m&ste hit.»
»Min Gud», sade gumman, »min Gud, det är omöjligt nu på
natten; löjtnanten öppnar inte for någon, om det så vore kungen.»
»Jag rider sjelf till staden», sade Thorsson och reste sig upp;
»jag rider sjelf dit; men doktorn måste hit.»
»Är du rasande, Johan; man känner igen dig derinne/och du
blir olycklig for alltid.»
»Ja, jag vet; men det är lika godt, hän måste jag, jag kan
ej annat. Farväl, farmor, och», tilläde han och lutade sig ned
och kysste den slumrande flickans hvita panna, »farväl också
med dig, du späda blomma, som faller af på våren.»
Med dessa ord lemnade han hastigt rummet.
»Herre Gud, nu störtar han sig i olycka. Min Hedda dör,
och jag stackars gamla gumma, jag måste lefva qvar for att
begråta dem alla. 01 du milde fader! är det din vilja att låta henne
gå bort, så tag mig med också, låt mig gamla svaga,
förmurkna-de falla bredvid den friska vidjan, som faller!»
Så bad den gamla hela natten; men mot morgonen slog
Hedda upp ögonen, kände igen mormor, men fann sig grufligt matt.
Längre fram på förmiddagen kom Thorsson med läkaren, som
genast förklarade flickan vara räddad, men likväl böra skonas för
alla sinnesrörelser.
Thorsson återvände till sitt skogstorp; och så länge Hedda
var sjuk, fanns der beständigt vildt hos gumman Lind.
Adolf Fänger hade fått underrättelse om sin fars död; den
rörde honom icke särdeles; äfven underrättelsen om Heddas
sjukdom grep icke på annat sätt, än att det var han, som lät sätta
ut tjärgrytan på gården, och slog ännu ett hvarf flaggduk kring
magen.
Imedlertid hade madam Lind, som också hört Heddas
yttrande i sömnen, allt mer och mer fastat sig vid den tanken, att
Hedda borde ega ett stöd; denna sanna tanke var likväl
sammanblandad med en annan, som gumman långt ifrån anade var så
egoistisk, som den verkligen var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
