Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ganrla ångrade nemligen djupt, att hon ej i tid dragit
försorg för Johan Lind; nu hade han åter, fastän med ett lånadt
namn, inträdt i samhållet och var älskad af alla, for sin friska ooh
bestämda karakter och sin snarfyndighet, som gjorde att han var
användbar till allt. En försoning, en godtgörelse borde ske, och
det hade således länge varit gummans plan att åt Johan skänka
det dybaraste hon egde, lilla Hedda.
Den kortsynta själen såg ej, att man ej utan fara kan skänka
bort något, som man aldrig kan ega.
Men hon hade nu märkt, att flickan ännu icke glömt sin
tillgifvenhet till Adolf; hon hade fått klart, att det arma barnet ännu
led och ännu åkkade, att ormens anda fläktat på hennes läppar
och brännt in gift i hennes själ. Hon beslöt derföre att raskt
gå till verket och begagna den svaghet, som sjukdomen
efterlem-nat i kropp och själ, för att så ett nytt frö i det veka hjertat.
Hon satt derföre mången gång bredvid Heddas slng och sade:
«När mormor dör, hvem skall beskydda dig P»
«Gudl» svarade flickan och slog upp sina fromma ögon.
«Men ett stöd på jorden behöfver du, förförelsen lurar på offer,
ormens giftiga anda har redan . . .»
Den unga flickan spratt till och sade bedjande: «Mormor! —
mormor tala ej derom; det är slut»»
oJa, det vill jag med Guds hjelp hoppas»» återtog gumman;
«men, barn, Thotsson håller så myckét af djg, och du af honom.»
«Ja, mormor, det är sannt», hviskade flickan.
*Nå väl, söta Hedda, tänk på honom; han är en redlig, en
ädel, en duglig menniska, han har en liten god lägenhet, han
älskar dig dessutom, och hade du hört hvad han sade den svåra
natten, visBte du huru stor sjelfuppoffriug det var af honom att
sjelf rida till staden, att han vågade sin lycka och sitt lifs ära
ooh frihet . .»
«Är det så éträngt i karantänen?» frågade flickan och
betraktade mormor frågande; «men det år sannt, den ligger på andra
sidan j»
«Åh nej, hm, hm», mumlade gumman, som hållit på att
förtala sig, <— «hm, jag menade han kunde bli smittad af pesten der
inne. Men låt oss ej tala derom; hvad svarar du, min lilla/ egna
flicka?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
