Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Dn kommer alltid med din filantropi, kära, UUa hustru», sade
löjtnanten småskrattande; omen jag ar säker likväl, att du dansar
rätt gerna p& bröllopet och gerna aätter kransen pä diu lilla
favorit» hufvud; är det ej så?»
•Men, käre Thoraten, om jag finner nöje i en fest», yttrade
Stefanie, «så finner jag dock mera nöje i en god gerning.»
«Ja visst, men Thorsson får på samma gång tillägg p& sin
stat, så att de äfven i detta fall böra vara trygga och nöjdaj»
Stefanies föreställningar verkade lika litet nu, som vanligt; ty
Thonten St&lsköld hade en gång för alla fått den idéen, att
barns-ligheten var qvinnans grundkarakter, och att Stefaniee många
reflexioner voro en alags filantropisk utanlexa, innanför hvilken han
trodde sig förmärka en smitta af pastor Willners åsigter, något
aom han tyekte minst om af allt. Nog af, bröllopet blef präktigt.
På qvällen var bröllopsbordet i stora salen på slottet
omgifvet af en talrik skara gäster, mest doek af godt&ts
underhafvande. Faten gingo omkring och glasen klingade. Vid midten
af ena långsidan suto Thorsson oeh Hedda bredvid hvarandra, han
klädd i sin enkla blå roek, och hon i en hvit klädning prydd med
friska blombuketter och en grön myrtenkrona öfver de ljusa
lockarne. Hennes ansigte var blekt och allvarsamt, och i hennes
talande ögon såg man mera resignation än glädje; men vid brudens
sida sått gumman Lind, prydd med ett nytt «lin» och en ny hvit
sidensargemössa på nacken, och i hennes ögon glimmade den
renaste, mest oblandade glädje; på andra sidan om bruden satt
gubben Glans, och i hans råa ansigte läste man förnöjsamhet och
uppfylld längtan.
Det såg ut som om brudparet bytt roler med de gamle, ty
hvarken Thorsson eller Hedda tycktes riktigt lugna eller riktigt
glada.
Midt framför dem stod en väldig krokan, hemförd från
staden, ett slags tempel af biscuit och konfekt, och på detta stolta
bakverk hvilade isynnerhet gumman Linds ögon med välbehag.
«Gudi lof att han höll hem, den der krokanen», hviskade hon
till en sin granne; «ty hade han gått sönder, det hade varit ett
elakt tecken för de unga.»
Den gamla hade knappt yttrat dessa ord, förrän den ståtliga
sockerbyggnaden föll sönder på fatet; gumman Lind bleknade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
