Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll pä att d&na af förskräekelse. «Gud fader! det betyder olycka»,
sade hon vid sig sjelf och knäppte tillsammans händerna
krampaktigt.
Oaktadt Thorstens och slutligen hela sällskapets försök att
genom lustiga infall och skratt borttaga det obehagliga intrycket
af denna händelse, var det liksom om en viss forstämdhet hade
smittat dem alla; ty alfa kände den gamla fordomen, att krokanen
var en bild af äktenskapets lycka, och att dess sjelfvilliga fall var
ett elakt omen för friden, sämjan och sällheten i den famttf, som
byggdes. Thorsson var stum och sluten, och man trodde sig
fö*-märka, att denna händelse isynnerhet verkade pi honom.
Hedda deremot smålog, tryckte hans hand oeh sade: «stackars
mormor, det gör henne ondt, det vet jag; men, Gh»di lof, vår lycka
beror af oss sjelfva, vi kunna éj blå olycklige, om vi handla ärligt
och vilja hvad godt är.»
•Ja, du har rätt, Hedda lilla», sade Thonson tankspridd; amen
derföre är ej allt gammalt fönonadt. Ack, om det kunde försonas!»
Hedda tycktes nästan vilja skratta: <rja, åh ja, det måtte väl
vata, äfven om du skjvtit en orre i förbuden tid, och värre bar
du ej på ditt samvete, Thorsson; ty du var väl en främling häl,
men nu känna dig alla, och alla hålla af dig, liksom jag.»
•Och du håller således af mig, goda Hedda?» frågade Thonson.
aJa, mycket, mycket mer än du tror», yttrade Hedda och
kastade sina armar kring hans bals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
