Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den utmattade sjuklingen slamrade stilla. «Kanske han
lefver tills Berndt kommer hem», hviskade Betty och lutade sig
öfver honom; «tyst, tyst 1 allt skall vara stilla.» — Sä sutto mor och
barn tysta i flera timmar vid gubbens säng. Ändtligen vaknade
han; ett leende som ett barns spelade på hans likgula ansigte.
«Ser ni», sade han, «der ett vattenfall mellan granitklipporna
och deruppe en björkdunge — se, hangbjörkarnes grenar skygga
fram öfver fraggan deroppe — och här nere i silfverfåran hoppar
laxen opp utan att lyckas, det brusar och susar, så friskt och
raskt, ooh vattnet står som ett dam i luften, sågen derborta till
venster går, och der i furuskogen — hörde du något, Betty P —
hörde du hur klodran slår sina drillar ooh göken ’gal, ku ku, ku
ku — nej, hör, det låter något.»
«Men, min far!» sade Betty och knäfoll för den yrande gub-
ben; «men, min far! ni har sofvit illa, ni är ju i ert rum.»
«Ja visst, i dag, i denna dag far jag hem till Stillinge. Ser
da, kyrkan är likadan som i min barndom, ja, allt är sig likt;
min bror lägger ny torf på vår fars graf, straxt derbredvid är
hans lilla Lotta begrafven, snart skall jag sitta på grafven och sq
mig omkring — nu är min landsförvisning slut, nu, nu snart är
jag ej mera en flykting — men se så sköna barn, det är min
brors barnbarn.»
«Basta pappa, det är din egen lilla Thomas», anmärkte Betty,
för att söka ordna hans tankar; men gubben blott smålog och
sade: «Åh Betty, jag ser mer än du, jag ser ett litet skönt barn,
en flicka tulta omkring i skogen, det är mitt barnbarn. — Smaka
smultronen väl, du lilla engelP säg, smaka de väl? ja rätt! lilla
barn, sätt några på ett strå och skänk dem åt din mor — stac-
kars din far. Åh ja, jag skall komma till er och hjelpa er.»
Den sjakes ögon slötos, han foll åter i en kort slummer. Då
han åter vaknade, tycktes han vara redigare.
«Jag tyckte mig vara hemma», sade han, «ack! så lycklig har
jag ej varit på många år. Betty, läs for mig — om det
fäderneslandet, som ej oförsonligheten stänger för det en gång flydda,
men med ånger återvändande barnet; läs, barn!»
Och Betty läste.
Ändtligen afbröt henne den gamle och sade: «Betty, tiden är
snart inne, då min landsförvisning tar ända; bed Berndt att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
