- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
280

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De &tta åren äro förlidna, ooh vi återvända till Amypura.
Der nere vid dammen leka n&gra barn, bevakade af en gammal
hinduisk qvinna, som med uppmärksamhet följer hvarje af deraa
rörelser, och i verandan p& det nätta landthuset sitter en ung
qvinna och läser för en gammal man, hvars gula, skrynkliga
ansigte bär dödens och missmodets stämpel. Det var Betty och
hennes far och barnen voro hennes.

Berndt Willner var borta p& en resa till Madras, der
fabrikerna vid Amypura hade sin afsättningsort och Willnerska huset
sina affärer. Tv& g&nger hvarje &r gingo transporterna dit, och
detta var nästan den enda kommunikation det fredliga Amypura
hade med den öfriga verlden.

Det var bibeln den sköna qvinnan läste for sin far, den
svenska bibeln med sitt kraftfulla kämspr&k. aTaok, Betty, for hvarje
ord, tack, barn, det lättar hjertat att s& der höra Gud tala. Jag

känner igen det der, fr&n den tiden d& min mor lärde mig mina

böner utantill; då tyckte jag ocks& ofta, att jag talade vid Gnd;

jag tyckte att jag kände honom s& väl som min egen far. Men

jag blir s& trött nu. Ser du, himlen blir blygr& och solskenet
bleknar. Betty, stöd mig.»

Betty skyndade upp, hennes far höll p& att falla ur hvilstolen,
hon ropade p& hjelp. Den gamla sköterskan och barnen kommo,
och nu förde de den sjuke gubben in i hans rum, der han snart
föll i slummer.

«Morfar dör!» hviskade Betty till barnen, som förskräckte
trängde sig in p& henne, och det minsta måste föras ut, ty det
gret högt. «Morfar dörl bed, barnl» sade modren och lade
darrande den älste gossens små händer tillsammans, och gossen bad:
fader vår, välsignelsen och sina bords- och aftonböner om
hvart-annat, men hans mor bad i tankarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free